Låt oss tala om den här raw food-trenden, ett ämne som jag raljerat över till leda med folk i min omgivning pga så uppenbart stört på så många sätt, men samtidigt verkar ju folk aldrig få nog av den pseudovetenskap som omger den så det finns uppenbart ett behov av att fortsätta.
Det finns ju en OERHÖRT stark trend bland träningsbloggar just nu där allt ska vara raw, glutenfritt och laktosfritt och jag har aldrig i hela mitt liv sett så många burkar kokosolja eller så många gröna spenat- och/eller grönkålssmoothies som de senaste månaderna. Jag har hunnit tröttna utan att ens själv ha druckit dom!
Det oroväckande med den där raw-dieten (jag väljer att kalla den för en och samma diet, även om det förekommer i lite olika utsträckning och olika konstellationer och kommer i resten av texten kalla den raw för enkelhetens skull, men i det inbegripa den just nu trendiga gluten/laktos-avhållsamheten) tycker jag främst är att den är extremt uteslutande och målar ut viss mat som inte bara förbjuden utan "skadlig" eller "smutsig" och till och med "giftig". Detta är alltså sånt som helt vanligt bröd eller kokt potatis eller nån odramatisk sås. Raw foodens främsta argument är någon sorts låtsasvetenskaplig tes om att det ska "rena" kroppen, att den ska "rensas" från gifter och "dåliga" ämnen och på något diffust sätt "optimeras" till att ta upp näring bättre, och det är även hemskt poppis att då och då genomföra en "cleanse" eller en fasta för att kicka igång det hela.
En fasta består oftast av att dricka juicer (hempressade givetvis, pga "rent") och kroppen ska då hamna i någon slags viloläge där alla nyttiga vitaminer ska kunna tas upp i lugn och ro, och sedan ska den vara laddad och mottaglig för fortsatt "hälsosamt" ätande. Hela grejen är så absurd. Hur skulle kroppen bli "ren" från insidan genom att dricka juice? Varför skulle det vara bättre att dricka apelsinjuice än att äta en apelsin? Varför får man dricka en spenatsmoothie men inte äta en spenatsoppa? Varför får man dricka morotsjuice men inte äta ugnsbakade rotfrukter?
För det första är det ju uppenbart hittepå att det på något vis skulle vara bättre att äta råa saker, eller för den delen att fullt friska människor skulle må bättre av att undvika gluten eller laktos (det finns givetvis intoleranta och allergiker, men knappast i den grad som självdiagnostiserandet har ökat på slutet). Det finns liksom ingen vetenskap som stödjer det där dietandet, det är däremot högvis av tro, gissningar, förhoppningar, placebo, aftonbladet-journalistik och egen empiri. Och är det något man vet så är det att om någon drar upp argumentet "men jag bara tipsar, det funkar för mig!" så ska man lägga benen och hjärncellerna på ryggen snabbt som attan.
Nu ska man visserligen inte underskatta placebo, och whatever floats your boat osv, men det som blir problematiskt här är att det bidrar till ett sånt uppenbart ätstört beteende som dels är skadligt för individen men även reproducerar en mat- och ätandekultur där man som tjej (mestadels) ska förbjuda livsmedel, att det är rimligt (och till och med nyttigt!) att ha en inställning där viss mat är skamlig, "skadlig" och "fel" att äta, och nu inte bara gör dig tjock utan även påstås göra dig sjuk. Det normaliseras än mer att man inte med gott samvete får äta vad som helst eller hur som helst utan att maten istället för något som ger ork och energi och få dig att må bra är något slags minfält där du hela tiden måste tänka dig för hur, när, om och vad som får ätas - och i så fall i vilken form och enligt vilken tillagningsmetod. Raw food är, precis som alla dieter, raka motsatsen till positivt ätande.
Det är alltså en oerhört avancerad och komplicerad form av ätstörning som dessutom går under den oantastliga hälsoflaggen, vilket gör den så lurig. Att argumentera mot någon som påstår sig vilja göra något av hälsoskäl är oerhört svårt, och det gör att raw-trenden får härja så gott som fritt, precis som svältdieten 5:2. När gemene man allt som oftast saknar grundläggande kunskap när det kommer till både kost och träning, samtidigt som desperationen och längtan efter en quick fix aldrig varit större, är givetvis en diet som sägs BÅDE ge bättre hälsa OCH få dig att gå ner i vikt ett guldrecept (pun intended...)! Att vara "hälsosam" är högstatus, till skillnad mot att vara tex ätstörd som anses osexigt, ohippt och dåligt. Vad är då bättre än att kamouflera sitt komplicerade förhållande till mat och det egna ätandet i en hälsoskrud? Ingen missunnar dig väl det... eller?
Nästa steg på trappa: att leva på "luft och ljus". Tror det kommer bli årets fitnessgrej 2014.
12 kommentarer:
Personligen kör jag på blåbärspaj och backintervaller. Inte ett kokossocker så långt ögat ser! :)
Fast det finns massor av vetenskap som stödjer att kroppen faktiskt mår bättre utan potatis, ris och andra kolhydrater. Jag utmanar dig att läsa Kostdoktorns "Matrevolutionen" om du törs :)
Nja, kostdoktorn är knappast vetenskap
I så fall har du inte läst boken Lisa, det är massor av undersökningar som fins presenterade där. Det är inte precis så att han sitter och gissar...
Själv har jag fått regelbunden mens första gången i mitt liv vid 30 års ålder och två barn på 13 månader efter det tack vare att jag har uteslutit kolhydrater. Slump?
Om du läser mitt inlägg så står det bokstavligen att jag inte ger mycket för personlig empiri i vetenskapliga sammanhang.
När ska människor lära sig att bara för att det skrivits några uppsatser och gjorts några undersökningar, är det inte vetenskap... Orkar inte denna okunskap. Heja Lisa!
Wow, vad härligt att höra anonym! Lika roligt varje gång att höra om alla som förbättrat sin hälsa och ökat sin livskvalité av något så enkelt som att äta lågkolhydratkost = en kost som ger kroppen harmoni!
Och så fort någon ids nämna den självutnämnda "Kostdoktorn" måste man i ren balans rekommendera Jakob Guidols inlägg på www.traningslara.se
Jacob har gett den sk "Kostdoktorn" väldigt många motargument till LCHF-anspråken baserat i publicerad forskning som han än så länge (och han har haft många år på sig nu) fortfarande inte har fått svar på. Ska tilläggas att Jacob och "Kostdoktorn" känner till varandra väl.
Skulle vilja sträcka mig till att säga att Guidol är en av ytterst få personer som yttrar sig om kost och träning som har tagit sig tid att inte bara läsa in sig på publicerad forskning, utan även äger kunskapen att kritiskt utvärdera det som presenteras. Otroligt läsvärd.
Ett stort plus på Upp och Hoppas kommentar! Jag är av samma filosofi :-)
Bra inlägg Lisa, som vanligt! :-)
Jag är 33 år gammal och har haft IBS sedan tonåren. Varit hos läkare och dietist men ingen har gett rådet lågt intag av kolhydrater för att slippa besvären. Kostdoktorn uppmärksammade detta och jag är nu symptomfri (förutom när jag får i mig för mycket kolhydrater). För mig är det likgiltigt om kopplingen mellan IBS & lågkolhydratkost stödjer sig i vetenskapliga artiklar. Det funkar för mig, och för många andra. Jag ser inga problem i att äta denna kost och jag tränar mycket, och länge. Kan vi inte enas om att vi är individer och därmed olika? Varför kritisera och ge pekpinnar?
/Hälsningar hon som kör backintervaller men enbart klarar en liten bit blåbärspaj
Tack. Så bra. // Läkarstudent
Fann just din blogg(via inlägget om Tv3s nya "girl power satsning" - och älskar stinget i dina texter.
Jag älskar raw food(mest desserter för min del) och dricker grön drink nästan varje morgon - men jag tackar inte nej till en snickers och kommer ge dig onda ögat om du försöker ta ifrån mig min ost på nyrostat bröd.
Håller helt med dig att det är det nya svarta att utesluta laktos och gluten ur kosten vilket jag definitivt tror är onödigt för de flesta av oss.
Så jag fortsätter småfnissa med din bittra kommentarer med mitt glas varmt citronvatten i handen och den gröna drinken på frukostbordet. Tack för en bra start på morgonen!
Skicka en kommentar