Diet coke

Eftersom jag har ett träningsintresse och tycker om att hålla mig uppdaterad samt är ganska fascinerad av det här med trender så hänger jag ju såklart runt en del i den här träningswebbcirkusen som är träningsbloggar och twittrare med träningskoppling och allt däremellan. Med träningsfokuset kommer också tyvärr nästan alltid kostfokuset. Jag säger tyvärr, inte för att jag hatar ämnet, utan för att det alltid är så ANSTRÄNGT i de här kretsarna (Kristin har nån gång sagt att man ska börja dra öronen åt sig när folk inte längre kallar sin mat för just "mat" utan "kost", och det ligger bra mycket i det...).

Det som varit mest poppis senaste året är 1. glutenfri kost (KOST!) och 2. att äta raw. Det ska förstås enligt anhängarna vara superbra för hälsan och välmåendet och prestationen och sömnen och sexet och hyn och alla som börjar äta såhär kommer lyfta 200 kg mer och springa milen under 35 samt eventuellt få guld och gröna skogar (oklart).

Trist nog är det även två sätt att äta som i princip bygger på att utesluta nästan allt som inte är frukt & grönt. Eftersom de allra flesta som hänger på de här trenderna ofta gör det oavsett metod/diet/intolerans of the day så är det ofta rätt restriktivt även med laktos (laktosintolerans var ju the shit för några år sedan så det hänger väl kvar) vilket ju utesluter de flesta mjölkprodukter. Istället äts det sallader, dricks spenatsmoothies, smaskas kokosolja och äts dadelenergibars in absurdum.

Jag vill poängtera att jag på intet vis tror att något av ovanstående är dåligt för någon. Jag är själv en stor förespråkare för att alla till exempel bör äta mycket vegetariskt, av en hel massa skäl. Vad som däremot är ett problem är när man liksom måste ha en METOD att hålla sig till. Det är inte på något vis mindre ätstört att inte kunna käka en macka än att inte kunna äta under sin fastedag när man 5:2:ar.

Jag vill också poängtera att jag inte på något sätt hävdar att det inte finns människor som faktiskt på allvar är laktos-/glutenintoleranta. Såklart det gör! Jag känner flera av dom. Vad jag däremot tycker känns en aning sketchy är att så väldigt många drabbats av detta helt plötsligt just nu? Och att alla dom tränar på SATS eller motsvarande? Och att alla dom driver bloggar om det? Och att det är SAMMA människor som tidigare var laktosintolerande / inte kunde äta kolhydrater / inte kunde tåla fett.

Jag fattar såklart också att många har problem med magen och kanske mer eller mindre desperat letar efter en lösning (LCHF-anhängarnas främsta argument...), men med risk för att sitta här på mina höga hästar: kan det inte vara så att kroppen blir fucked up av att alltid hålla sig till restriktiva dieter, snarare än att de är en lösning på detsamma? Det verkar ju onekligen inte som att någon någonsin blir nöjd med rådande diet eller hittar en långsiktig lösning....

Snabb? Eller långsam? Eller snabb? Elleeeeeeer

Extremt irriterande grej: min gps-klocka visar konsekvent ca 5-10 sekunder fel i realtid jämfört med de tider som sedan finns i datafilen. Och det är inte ens bara sådant som att det tar någon halvminut för den att hänga med i fartökningen om man tex kör intervaller, utan det gäller för 100% av tiden. Det är inte heller en sådan där grej som är allmängiltig, att man alltid är lite långsammare än man tror. Om man tex TROR att man cyklar i 32 km/h under hela rundan så har man ju garanterat 30 i snittfart osv. Men här gäller det alltså oavsett. Det är ju visserligen enkelt åtgärdat genom att helt enkelt mentalt lägga på några sekunder till den aktuella hastigheten, men eftersom jag inte vet exakt HUR mycket och 5-10 sek per km gör rätt stor skillnad i ansträngningsnivå så är det ju inte ett helt enkelt projekt.

Jag vill heller inte minnas att jag hade de här problemen med min Garmin? Nu har jag en Nike, men jag vill ogärna byta för den här är så SNYGG och enkel och smidig...

Man skulle förstås också kunna skita i och istället använda sig av den klassiska träningsmetoden "blir man trött är det bra", men för mitt eget höga nöjes skull kan det vara motiverande med lite tempoangivelser vid ensamträning tycker jag. Något ska man ju jaga.

förlåt, MEN

Läste nu att Sifo avslöjar: fler män än kvinnor lyssnar på podcasts!

Tillåt mig få mitt "WHAATAAAAAAAA??????"-face on.

Jag är ju nu ingen medievetare men kan detta, KAN detta, bero på att podcasten inte alls är (som man kanske kan tro!) ett sätt att för gemene man göra radioliknande produktioner, att demokratisera medielandskapet, att vidga vyerna, låta nya röster höras, etc etc etc, utan ju faktiskt bara är ett sätt för mediekillar som tar mycket plats i media att få dela med sig av ytterligare en medial dimension av sina mediepersonligheter? OCH DET ÄR BRA! Det HADE kunnat vara så att vi eventuellt INTE FÅTT VETA om Filip & Fredrik tyckt att nån brud var osexig och ointressant eller inte. VI HADE KUNNAT GÅ MISTE OM DENNA KUNSKAP (om vi inte redan förstått det i och med deras val att aldrig featura kvinnor i sina produktioner, men sånt är ju lätt hänt och man vill ju gärna ha det lite mer preciserat - precis som det finns utrymme för i podcasts!). Vi hade också kunnat råka glömma allt om Alex Schulmans liv och tankar som vi redan fått i oss via Alex Schulmans blogg om hans liv och hans tankar, Alex Schulmans tv-program om hans liv och hans tankar, Alex Schulmans böcker om hans liv och hans tankar. Men nu blir vi påminda! TACK! Det är så skönt att man slipper oroa sig för att eventuellt inte kunna tillgodogöra sig vad någon överexponerad mediesnubbe har för åsikter om allt möjligt i världen som han inte vet någonting om.

Det är såklart helt OBEGRIPLIGT att inte kvinnorna går nuts över att ta till sig möjligheten att få insupa världsbilden hos män som antingen tycker tjejer är tråkiga och ointressanta (Filip & Fredrik) eller som tycker att tjejer är undersköna väsen vars främsta egenskap är att sväva tyst och stilla över nån rosenbädd med keruber i släptåg och violer i håret (Alex & Sigge). Det är ju två exempel på kvinnosyn som är så himla svår att få sig till mans i andra sammanhang, så jag hoppas alla tjejer från och med nu tar chansen här. Don't miss out on da pooooood.

high on life?

Igår sprang jag 2,5 h skogsstig med downhill-Krippa. Det gick fint. Sprang bara vilse en gång och i övrigt var det fina TRAILS (lol), några plusgrader, dimma och duggregn. Om man nu inte ska få åka längdskidor i solsken och fem minus i år, vilket det ju inte verkar som att man ska, så är det där ändå ett fullgott alternativ.

Precis som väntat mådde jag som en röv inatt och idag. Vaknade vid fem med en kniv i tinningen som lämnade mig bakis hela dagen idag. Jag har en tendens att få migrän och bli nästan sjuk dagen efter ett längre pass (eller ett extra hårt, tex tävling). Jag har trott att det berott på att jag inte är så bra på det där med att äta återhämtningsmål efter träning, så på slutet har jag verkligen försökt få i mig något snabbt när jag kommer hem, men det verkar inte hjälpa. Imorse diskuterade jag saken med min bror doktorn, och han var mer inne på att det skulle kunna vara saltbrist. Man är ju inte den som inte svettas vid träning direkt så det låter inte helt orimligt.

Värt att testa i alla fall, det känns så hämmande att inte kunna köra flera hårda och/eller långa pass efter varandra. Helst vill jag ju kunna återgå till något upplägg liknande det jag hade för två vintrar sen. Det var förstås för cykel, men då var jag stark satan. Tänker att det borde gå att försöka anamma samma princip, om än moddat för annan idrott.

Det är nytt nu

Att sluta skriva en blogg, som jag nu gjorde idag på Bicycling, är lite samma grej som att göra slut, byta jobb, sluta nån skola, flytta från stan, fantisera om sin egen begravning etc.

Nostalgiskt. Är nu en gråtmosig pöl inombords som bara "the end of an era....". Känner mig lika rimligt sentimental som min lillasyrra när hon skulle operera bort ett födelsemärke och ba "det är som att jag ska ta bort en DEL AV MIG SJÄLV!!" (roligt för att det är sant!).

Men ändå lite nytt och fräscht. Nytt år och nya tider. Dags att hiva gammalt bröte och istället hiva in ny skit. Livet vill man väl helst ha konstant fullt.

Eftersom det är nytt år ska vi väl också gå igenom vad jag hoppas få ut av eländet. Helst vill jag ha mer djur, mindre hjärtsmärta, vara starkare och snabbare än någonsin, resa mer, se mer berg, få något slags utlopp för kreativitet, lära mig något nytt och överlag bli lite mer livsnjutare istället för spartansk-spice.

Epicenter

Det är så konstigt det här med att ha en blogg som sköts såhär styvmoderligt. I min värld har min(a) tidigare blogg(ar) alltid varit självklara center of the interwebz, jag har liksom inte ens reflekterat över att andra människor INTE skulle tycka det?! (Rimligt, sansat, ödmjukt, verklighetsförankrat, etc...). Då var bloggen internets egen galapremiär, partyblåsa, konfetti, efterfest med kanyewest, frukostbuffé, årgånsvin, nobelpristagare, USAIN BOLT. Nu känns det mer som att vi håller till på någon bakgata och tjuvröker tillsammans över sentimentala tillbakablickar på fornstora dagar??

Antar att min något mer tilltagna livserfarenhet har lärt mig något i alla fall.


Idag sprang jag 4*1000. Det var bra för mig. Tävlade ju visserligen i lördags men annars har det snålats på intervallerna på senaste tiden. Jag skyller detta på att jag bytt jobb och således varit utmattad av alla nya intryck i form av tex ny kaffemaskin, nytt kontor, nya lösenord, nya kollegor att komma ihåg namnen på och allt annat sånt där som tar extremt mycket kraft innan det blir självklara vardagsdetaljer. Skyller det också på att jag gymmat rätt kontinuerligt(!!!!!), skaffat rutor och en förmåga att göra dips. Sånt sjukt ägande att behärska såna stångövningar. Kvar är dock them chinz. Siktar på det till VM2015.

ST10

Hej, vad gör ni?

Jag har sprungit ett lopp i urskog och över stock och sten. Var såhär glad innan:

 

Står där i mitten och tomtjålar som om morgondagen inte fanns, eller åtminstone som om tävlingen inte fanns inom tio minuters nära framtid. Efteråt var jag SLIGHTLY mer stum, men så hade jag också blivit trea bakom två tjejer som gör milen på ca 37 minuter så. att. det. Fullt rimligt. Låg faktiskt till och med tvåa i 5k innan jag blev trött. Ville gå hem efter 500 meter. På fullt allvar tänkte jag vid första kilometermarkeringen att jag var tvungen att bryta för det var fan inte rimligt att må såhär dåligt i nio kilometer till. Men så öppnade jag också i typ 3.30-tempo vilket är en bra bit utanför min bekvämlighetszon så det kan ju eventuellt ha haft med det att göra. 

Hur som helst så föll jag för grupptrycket och gnetade mig igenom resten av loppet också. Tur var väl det när vi nu ändå var ute i snöslasket. Slutade alltså som tredje dam och artonde om man räknar in herrklassen. Att bara ha 15 killar som är snabbare är ändå rätt värt det med, även om det inte räknas.

Dagarna innan och dagarna efter har jag kryddat med en mix av ryggskott och migrän. Toppformen är nära nu osv....