Jag har sprungit ett lopp i urskog och över stock och sten. Var såhär glad innan:
Står där i mitten och tomtjålar som om morgondagen inte fanns, eller åtminstone som om tävlingen inte fanns inom tio minuters nära framtid. Efteråt var jag SLIGHTLY mer stum, men så hade jag också blivit trea bakom två tjejer som gör milen på ca 37 minuter så. att. det. Fullt rimligt. Låg faktiskt till och med tvåa i 5k innan jag blev trött. Ville gå hem efter 500 meter. På fullt allvar tänkte jag vid första kilometermarkeringen att jag var tvungen att bryta för det var fan inte rimligt att må såhär dåligt i nio kilometer till. Men så öppnade jag också i typ 3.30-tempo vilket är en bra bit utanför min bekvämlighetszon så det kan ju eventuellt ha haft med det att göra.
Hur som helst så föll jag för grupptrycket och gnetade mig igenom resten av loppet också. Tur var väl det när vi nu ändå var ute i snöslasket. Slutade alltså som tredje dam och artonde om man räknar in herrklassen. Att bara ha 15 killar som är snabbare är ändå rätt värt det med, även om det inte räknas.
Dagarna innan och dagarna efter har jag kryddat med en mix av ryggskott och migrän. Toppformen är nära nu osv....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar