Sprang till skogs imorse. Kan vi prata om hur fint det var? Daniel körde ut mig och Emma till urskogen mellan Sveden och Sundborn och sen vallade han oss i två timmar över stock och sten och endurospår. Jag visste var jag var 0% av tiden. Har slutat ha panik över sånt nu utan var enbart tacksam och nöjd och lycklig.
Ett: så himla roligt att springa stig!
Två: så himla roligt att springa med sällskap!
Tre: när frosten får hela skogen att glittra som en eurovisionfinal!?!
Herregud, detta liv och denna natur. Önskar att jag aldrig behövde göra något annat någonsin.
Även det här med denna optimala årstid. Så kallt att det är krispigt, men innan isen och snön hunnit lägga sig. Man ska verkligen, verkligen inte klaga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar