Jag var sjuk nästan en vecka i oklar huvudvärk (förmodligen cancer/ebola/aids/osv) och har efter det varit i Göteborg och praoat som småbarnsförälder. Det var alla tiders. Jag blev ju faster för tre månader sen till den här lilla röven:
Inte så ful att det gör ont i ögonen av att titta på henne direkt! Tråkigt för alla andra ungar födda kring det här året som för evigt kommer vara lite mindre gulliga och lite tråkigare och sämre på allt. Kämpa.
På västkusten var det full on hardcore vår med allt vad det innebär av tunn jacka, solsken, grönt gräs, vårblommor och ljusa kvällar. Således ägnades dagarna primärt åt att skuffa runt unge och tre hundar i timtal och att lattemorsafika med andra barnvagnsdragare/hundrastare på uteserveringar. Rätt skapligt liv ändå.
Trodde jag skulle hinna plugga en del, men vet ni hur mycket tid det tar att jollra med ungar?! Jättemycket! Har således mer sagt "kakapooopootoo" än "konceptuell metaforik" men försök själva att INTE släppa allt ni har för händerna för att gulla med något så gulligt?!?!?!
Nu är jag hur som helst tillbaka till senvintern i dalom. Fem minus och skarsnö. Idag ska jag springa i skogen för första gången sedan snön föll i höstas, exakt hur fett tror ni det kommer bli?! Jag tror SVINFETT, om bara min skräpiga rygg pallar eländet. Som backup har jag med mig Krippa & Johan, de borde med samlade krafter kunna bära hem mig om jag skulle gå av på mitten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar