En överlevande, nya intervaller, och lite om min uppsats

Jo, jag kom tillbaka, tackar som frågar.
Snöfritt var det kanske inte, men när fördelningen är ca 50/50 snustorr vårstig och isbana kan man ändå härda ut. Så himla härligt att springa stig ändå? Idag träningsvärk i vaderna pga trippigt och ystert löpsteg över rötterna i 1,10.

Imorse fick jag istället ägna mig åt den rehabbiga övningen crosstrainerintervaller. Det var till en början, när jag gjorde det för första gången för några veckor sedan, extremt snoozefestigt men nu börjar jag ändå uppskatta det på det där sättet som man uppskattar testcykling. Mätbart, tydligt, enkelt, asjobbigt osv. Inte som att vara utomhus såklart men om man nu ska välja mellan att inte träna alls så är det ändå helt skapligt. Körde 5*4/2 och avslutade med en kilometer i fyrafart på löpband för att inte tappa all snabbhet i påkarna, gjorde några pliktskyldiga bålövningar för beachsäsongen, 5 pull-ups (icke-assisterade!!!!!!!!!! extremt stort!!!!!!) och gick hem.

Nu är jag på VM-BIBLIOTEKET (yeah!!!!!!! 2000!! mega!!!!) på VM-LUGNET och skriver på min uppsats. Eller rättare sagt söker mediedatabaser och facepalmar. Jag skriver ju, lite förenklat, om språklig användning i rapporteringen kring gazakonflikten i somras och allllllllllllllllltså jag minns visserligen hela den journalistiska gärningen kring den tidpunkten som helt wack men man har ju ändå hunnit glömma bort en hel del stjärnrapporteringar om man säger så. Läste nyss en Aftonbladetartikel som i princip enbart bestod av uppräkning av namn på döda barn från ena konfliktsidan. Mycket smakfullt. Elleerrrrrrrrr?

Inte för att göra en politisk blogg av det här nu (HAhA eh jo alltid vad finns det annars som är intressant? Skulle vara kärlek då kanske men det vill jag inte grotta i.) men ibland undrar man ju verkligen om redaktörerna ens läser igenom det de publicerar? Eller är de så förblindade av sin egen helgonaspirerande gärning att det är värt att offra all form av saklighet för att få framstå som "god" eftersom medelsvenne ändå inte vet vad som är sant och inte? Ja, inte vet jag. Hur som helst så blir jag lite matt av allt det här och vet inte ens var jag ska börja nysta i eländet.

Det här kriget blev ju ganska personligt för mig pga jag hade plötsligt en koppling till ena sidan som visade på en helt annan bild av situationen än den som i allmänhet visades mig i vår dagspress här. Det var rätt omtumlande. Jag har visserligen alltid varit en människa som gärna ifrågasätter allt alla säger alltid eftersom jag dels är uppfostrad så antar jag(?) och dessutom typ, är genusmedveten till exempel och då blir man rätt skolad i det kritiska vare sig man vill eller inte. Men någonstans har jag ändå trott att sådant som krigsrapportering skulle vara på en sakligare och på något vis högre nivå än kulturditon. Där hade man ju fel, om man säger så.