Hjärtat

Den översta hästen i förra inlägget som jag ägnade så många år åt att rida var inte min, utan jag fick låna honom. Den här finingen:

Sedan jag slutade rida då har jag inte riktigt vetat vad som hände med honom och jag har väl trott att han förmodligen varit död, men nu fick jag se dessa bilder på facebook, från förra året!

Ser ni vad vit han blev till slut, när han blev gammal. 24 respektingivande bast och så himla fin. En herre som åldrades med värdighet!

Gud alltså, jag var verkligen inte beredd på att det skulle vara så känslosamt att se honom igen, men här sitter jag alldeles tårögd och gråtfärdig. Skrutten.

Men nu försöker vi samla oss och åker ner och springer göteborgsvarvet imorgon! Förhoppningsvis inte alltför långsamt.