Jag har ett café här i kommun' där jag då och då stannar till på mina löprundor för att typ kissa eller dricka ett glas vatten (det här är på landet, caféägarna uppskattar sånt här). I vintras mötte jag en man från eritrea där som blev eld och lågor över att jag var ute och sprang (eventuellt blev han också bedragen av skenet i att jag ibland "ser snabb ut" trots att majoriteten av min faktiska träning går ut på att tröska runt i något som knappt är styrfart) och genast förhörde sig om min träning, mitt skoval, mina tider, mina tävlingar, min bakgrund etc etc.
Igår stannade jag till på samma ställe och mötte i dörren samme man. Precis lika till sig som för två månader sedan skulle han, efter att först ha konstaterat att jag var samma människa trots ca 3 lager mindre kläder och utan fjorton buffar och mössor i halva fejjan, givetvis följa upp vårt senaste samtal.
Hur tränade jag nu? Hade jag haft bra kontinuitet sedan i vintras? Hur hade det gått med höften? Jag stretchade väl såhär och såhär? Hur långt hade jag sprungit ikväll? När ska du tävla? På lördag! Hur långt? Hur långt har jag sprungit innan? När går starten? Såhär ska du lägga upp loppet! Såhär ska du äta! Såhär ska du dricka! Inget kallt vatten och gå ut lugnt! Åker jag ner på torsdagen? På fredagen! Varför på fredagen? Jobba!? Säg åt chefen att man måste åka ner på torsdagen så man kan bli mjuk och jogga på fredagen! Vem ska följa med? Vem ska heja på? De här kilometertiderna ska hållas! Det kommer gå bra! Gör jag bara som jag är tillsagd kommer jag vinna! Eller kanske inte vinna, för det gör de göteborgska eritreanerna, men kanske efter dom!
Jag vilar i den tryggheten.
2 kommentarer:
Haha! Det är något magiskt att träffa främlingar som är intresserade av det man gör. På riktigt! :)
haha verkar störtskön lirare denna gubbs! :D
Skicka en kommentar