Lite ost till whinet?

Näää, nu kan man ju inte ens skratta åt det här eländet?! Jag har redan hunnit gå med håven på facebook och talat om hur jag hämtar snaran OCH citerat Dan Andersson så det är ju höga nivåer på misären här @ horizonte. Fy fan. Jag är törstig och hungrig och tom i huvudet och lär ju inom en inte allt för avlägsen framtid också bli rätt stressad och gnällig. Kul. Fest!

Men visst är det väl bra ändå att jag håller mig till surbloggandet även här nere, så vi inte kommer ur våra vanor vi har hörni? Kan ju inte rub it in om solvarma stenplattor, ljumma vindar, sommarmorgnar och tunna kläder hur mycket som helst. Kanske imorrn. Nu ska jag försöka hitta en energibar att tröstäta så jag orkar klämma ur mig i alla fall några sidor till...

Det är ju all fun & games tills någon brings a study

Måttligt genomtänkta beslut: att vänta med allt läsande och rapportskrivande tills jag åkt från landet.

Odds för att det här kommer bli ens någorlunda ok: inte så våldsamt imponerande.

Har skrivit tusen ord under morgonen. Tog en paus och tvättade cykel och åt lunch med Annika. Lär väl pressa fram ett par tusen ord till här nu antar jag. Känner mig intelligent och skärpt som en frigolitbit, men det blir nog succé vad det lider.
Man kan ju dock fråga sig var den här sjuka textsvadan jag dras med i alla andra sammanhang befinner sig nu när jag behöver den? Är den bortslösad på nonsensbloggande, för långa sms och facebookkonversationer? Var inte det i så fall himla onödigt när den kunde fått behandla skill acquisition theory & constraints-led approach och andra larger than life-ämnen?

Serpa upp & serpa ner

Ååååhhh jag ber om ursäkt för den här absurda bildbristen, men alla vet ju att jag inte kan fota samtidigt som jag cyklar!

Idag har vi cyklat förbi tyskar uppför berg, och nerför berg, och uppför berg, och nerför berg, osv osv osv. Jobbigt och en aning livsifrågasättande i stunden förstås, men annars känns det ändå som att kroppen blir piggare och piggare nu när vi får köra intervaller. Fin skit, som min far brukar säga. De där serpentinerna känns något mer samarbetsvänliga åt båda hållen efter att vi har fått diskutera lite med varandra några gånger nu. Snart är vi nog kompisar.

En jobbig bieffekt:

- att bli trötthetskorkad och oförmögen till mina vanliga fantastiska skojsigheter, ordvitsar, popkulturella vinkar och annat hilarious som ni ändå inte ger mig cred för MEN SOM JAG VET ATT NI ÄLSKAR.

(Fast mest vill jag bara ta tillfället i akt & blogga IGEN eftersom jag får internetta två gånger idag!! Fest!!) Imorgon ska vi cykla backintervaller i Randa, för er med lokalkännedom (ser ni nu hur jag anpassar mig till allt himla gnäll från alla håll om att jag inte vet var jag är?! Jag = flexibel och anpassningsbar som en sjuårig kinesisk unge.)

Nu mtv, carrefourgodis och godnatt.

Dags att öppna munnen

Ååååhej, nu tycker de att det är dags för oss att sluta fisåka och börja ta i?
Idag har vi fått köra mot klockan. Ett vanligt gammalt hederligt tempolopp och två bergsditon. Det första funkade ganska bra, men sedan gick det ju bara utför efter det. Eller ja, det var ju det som det inte gjorde vilket visade sig vara en jäkla jobbig liten detalj? Blodsmak, självmordstankar, korsögdhet och prologhosta osv.

Annika och jag avrundade sedan med att ta en svängom uppför den där militärbacken med LÅ för att kolla till downhillkillarna som har kommit hit nu och är där och är skogstokiga i huvudet på dagarna. Den bonusturen blev den berömda droppen efter fem timmar i sadeln och vi kom hem och slocknade på varsin ända av sängen.

Nu nyvaken och groggy, men positivt nog en timme närmare maten! Kanske kan man sova bort en minut till eller två om man är riktigt fin?

Vilodag

Jag har bränt mig igen! Det är så svårt att helt undvika solen om man vill ta sig utanför rummet.
Annika kom hem igen i alla fall efter att ha sprungit rakt in i ett marathon(!) och vi har ägnat dagen åt att pliktskyldigt promenera några turisttimmar i palma. Mötte upp juniorcyklisten Rytz för lite fika, käkade en glass, kollade på den där katedralen, kollade på lite båtar, gick vilse och gick hem igen.
Hårt liv.

Hörde att det snöar i Falun?

Men vi har det väl inte heltokigt

Jag har snott två bilder från Benny, i brist på egna. Det här är väl från i fredags tror jag, vi har det väl helt ok, men idag är det molnigt?! Livet är så hårt.

Jag har ätit wienerbröd till frukost, druckit kaffe, duschat och rakat benen, Annika är ute och springer så jag vet inte riktigt vad jag ska göra nu?