Ändå relativt stor humor att temat i tidigare nämnda morgonshow idag var "MAN FÅR JU INTE SKÄMTA OM NÅGONTING I DET HÄR LANDET LÄNGRE UTAN ATT VA RASIST/SEXIST/HOMOFOB!!!!!".
HEeehehe, tror ni de läser min blogg? Eller mina TANKAR?
Tydligen var ingången att Seinfeld nyss haft en utläggning på exakt samma tema. Eller mer exakt: PK-Twitter tar död på humorn.
Spontant kan jag ju känna att det inte borde vara något problem för folk som jobbat med humor i hela sina liv, då de rimligen borde ha en lite större repertoar än bögskämt? Men vad vet jag om skämtkonstruktion.
På annat radioämne:
På jobbet just nu är jag i en process där jag sitter och gör rätt mycket körningar av material genom olika program. Det vill säga aktivitet som lämpar sig rätt bra för att lyssna på poddar & dyl under tiden. Igår gick jag igenom Kropp & Själ i P1. Bland annat lyssnade jag på ett avsnitt om den här populära sk "supermaten" som varenda blogg med hälsoinriktning kört på de senaste åren. Tråkigt nog för bloggisarna kom de i programmet fram till att man lika gärna kan käka havregrynsgröt med lingon som vilken svenneunge som helst, istället för chiapudding eller importerade bär. Det var ju snopet. Undantaget var väl om man ville göra av med onödigt mycket pengar, för då gav ju chiafröna mycket bang for buck, men innehållsmässigt var det som sagt inget att direkt hurra för.
Överlag tycker jag att just det sista där är en intressant diskussion. Att exklusivitet och högt pris per definition ofta gör något eftertraktat eller trendigt är ju inte direkt något nytt (lex alla killar med limiterade sneakers, hela modeindustrin, konstbranschen, etc etc etc) men när det är hälsa som ska paketeras som en handsydd customklänning så blir det ändå lite mer problematiskt.
Dels för att god hälsa i någon mån är en livsnödvändighet, och dels för att det är så extremt förljuget att marknadsföra en person eller en produkt som någon/-t som vill/ska förbättra människors hälsa, när det alltså går precis lika bra att betala en tiondel av priset och få samma effekt. Det är ingen passion för folkhälsan som driver en då, utan bara ren och skär girighet (ofta i kombination med okunskap).
Och det är fine! Alla kan inte brinna för andra människors bästa. Men när Nike vill ta hutlöst betalt för någon lyxdojja så är det så uppenbart en överflödig lyxkonsumtionsprodukt skapad för folk som bara vill spendera cash. Det är ändå ärligt. När livsmedelsbranschen och dess köpta PR-sprutor i bloggvärlden försöker prångla ut en överprissatt produkt som påstås rädda människor från ohälsa är det att istället vända sig till de som mår dåligt, till de som lider av ohälsa på ett eller annat vis, och försöka suga ut dessa. Att vrida ur slantarna ur de som är desperata istället för de som bara har ett överflöd av dom är trots allt lite mindre snyggt, om ni frågar mig. Hade man på allvar velat förbättra folkhälsan och göra det tillgängligt för så många som möjligt hade man istället tipsat om typ kål. Eller lök.
Fast mest handlar det väl om att jag tycker den sortens trender, som chiapuddingen är ett paradexempel på, är så tramsiga och fårskockiga.
Nu ska jag dricka kaffe & käka rostmacka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar