Idag läste jag en kolumn i SvD som drev tesen att e-böckerna hotar barns läsande i och med att det plockar bort de fysiska bokhyllorna från folks hem och därmed inte gör läsandet till en lika lättillgänglig aktivitet (http://www.svd.se/hotet-fran-e-bockerna-ar-inte-det-du-tror/om/kultur).
Jag höll först med. Sedan tänkte jag en sekund, och insåg vad möjligheten att ladda ner musik gjorde för mitt och min omgivnings musikintresse när det blev enkelt att göra hemma på den egna datorn.
Jag gick på högstadiet när jag upptäckte napster och alla dess efterföljare. Det var lite jobb att ladda ner på den tiden och det tog ganska lång tid (att kunna ha Spotify i mobilen hade varit en lika våt som overklig dröm!). För en kulturintresserad fjortonåring med rätt begränsad månadspengsekonomi, vilken tidigare möjliggjort kanske ett eller två skivköp i månaden alternativt lån och byten med vänner och bekanta som ofta hade liknande preferenser och världsbild som en själv, möjliggjorde det dock en musikkonsumtionsökning av episka proportioner. Plötsligt fanns ALLT att tillgå!
Visserligen hade mina föräldrars fysiska skivsamling redan tidigare erbjudit mig en och annan allmänbildande musikhistorisk upptäckt, men det var inte där jag breddade min musiksmak och upptäckte nya saker. Det var inte den som formade mina kulturella preferenser. Det var inte deras skivor som fungerade som ögonöppnare för all världens olika genrer och smala indiebolag. Den digitala nedladdningen möjliggjorde för mig att upptäcka musikstilar jag inte ens visste fanns innan de blev möjliga för mig att klicka hem i mitt flickrum. Nu är den dator jag hade då för länge sedan död och begraven, men den hade ett extremt spretigt musikbibliotek med allt från experimentell konstmusik till Front 242, Tupac, tweepop och d-takt. Musik som hjälpte mig att orientera mig kulturellt och som jag aldrig kommit över i skivhyllan i mitt barndomshem.
Att tänka sig att samma sak kommer ske med litteraturen är ju inte direkt ett extremt långskott. Än så länge är läsapparna lite taffliga, vilket gör att man sällan snubblar över nya upptäckter bortanför topplistorna, men att sätta sitt hopp till apputveckling känns ändå rimligare än att försöka motarbeta hela teknikkulturen. Artikeln tar upp att barns utbildningsnivå har starkare samband med bokhyllor i hemmet än med föräldrars utbildningsnivå. Det kan säkert stämma. Men rimligen är det läsande föräldrar och tillgängligheten till litteraturen som är nyckeln i den ekvationen, inte bara själva inredningsdetaljen i sig. Dessa faktorer försvinner inte med läsplattan. Tvärtom tillgängliggör e-böckerna all världens bibliotek för en betydligt mer överkomlig peng. Man begränsas inte längre på samma sätt av ekonomi eller övriga familjemedlemmars tycke och smak, och läsandet som vana bör smitta av sig oavsett om det sker på papper eller på platta.
Utan att ha läst forskningen som påståendet om korrellationen böcker-utbildningsnivå grundar sig på vågar jag nog också påstå att föräldrars läsande per automatik skapar en mer intellektuell och kulturell miljö som förbereder barnen för högre studier. Inte heller detta bör påverkas av litteraturens format, utan det är något som rimligen bör märkas i det sociala och samtalen mellan barn och förälder. Förutsatt förstås att man som vuxen pratar med sina barn. Mot samtalet är det dock troligare att Facebook och Candycrush är de största hoten, inte läsplattor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar