lördag 27 juni 2015

Om att vara den där killen

I morse försökte jag springa, men jag kom ca 20 meter innan jag insåg att mitt knä fortfarande är paj. Det måste varit något som gått sönder där inne när jag föll för nu är det ju snart två veckor sedan och det gör fortfarande ont?! Det går dock bra att cykla, och det är nog även bra för min rygg. Det är däremot inte bra för mina energinivåer. Att springa blir man ju pigg av. Av att cykla blir man mest trött och hungrig. Igår lyckades jag vägga mig själv på en timmes (alltså...!!!!) hempendling i distansfart. Blev tvungen att äta kaka och glass och sova på soffan när jag darrig kom innanför dörren. Höjden av allt som inte är rimligt.

Förutom det har jag skickat in min uppsats för publicering, så vilken dag som helst finns den nog tillgänglig för nedladdning så ni har något att läsa på semestern! Det är en metaforanalys av nyhetsrapporteringen kring Israel-Palestina. Den driver tesen att Israel blir omotiverat särbehandlat. Det är ju dock bara en kandidatuppsats så den är förstås ganska smal materialmässigt pga utrymmesskäl, men jag tycker ändå den har en relevant poäng. 

Kul annars det här med att både varenda privatkotte och företag igår jublade kring USA's nya äktenskapslagar och idag har pinkwashat sina profilbilder och loggor på Facebook etc som om det inte fanns någon morgondag. Inte för att jag inte är för att ta ställning, utan snarare för att det ändå är lite irriterande att 90% av dessa människor/företag/organisationer aldrig tagit ställning förut. Men nu när det är officiellt okejat av Mr Obamzor så är det förstås enklare att vifta med regnbågsflaggan än när Roffe drar bögskämt i fikarummet till vardags. 

FÖRLÅT man ska inte hata på folk när de gör bra saker bara för att de inte alltid gör det, det är såklart alltid jättebra att människor vill visa sitt stöd för utsatta grupper, men jag kan inte hjälpa att tycka det är lite hyckleri. Så himla enkla poäng att ta utan att göra någon egentlig insats och utan risk för konsekvenser. Men det är väl bättre nu än aldrig, antar jag. Samtidigt kan man ju reflektera kring hur det hade sett ut om USA hade beslutat sig för motsatt lagändring? Hade världens alla privatpersoner och företag rest sig upp och viftat med regnbågar då? Hade hela ens facebookflöde varit klätt av färgglatt tonade profilbilder? I think not. Och då är det ändå då som det VERKLIGEN hade behövts.

I vanlig ordning: ingen vill vara "this guy", om inte alla andra är det också.


fredag 26 juni 2015

Leva pendlarlife

I morse cyklade jag dock faktiskt till jobbet! Förutom att det tog mig en halvtimme att komma iväg hemifrån så var det en ren fest. Solsken, ljumma vindar, klorofyllstinna omgivningar, en och annan nyvaken betande kossa i hage etc etc. Till och med medvind sista kilometerna. Intressant nog tog det mig lika lång tid som det brukar ta mig att cykla samma sträcka på cross, i frost och minusgrader?! Man kan ju välja att förstå den informationen som att jag antingen var långsam idag eller är en sådan supercrosstalang att jag helt enkelt var episkt snabb då. Eftersom det är fredag så kör vi på det senare alternativet.

Överväger lyxen att lämna väskan på kontoret tills på måndag och fripendla (myntade detta begrepp nu, varsågoda) hem utan packning. Då kanske jag till och med kostar på mig en omväg. Lär ju maxa soltimmarna nu.

torsdag 25 juni 2015

En kommentar ang. "hotet" från digitaliserad kultur

Idag läste jag en kolumn i SvD som drev tesen att e-böckerna hotar barns läsande i och med att det plockar bort de fysiska bokhyllorna från folks hem och därmed inte gör läsandet till en lika lättillgänglig aktivitet (http://www.svd.se/hotet-fran-e-bockerna-ar-inte-det-du-tror/om/kultur).
Jag höll först med. Sedan tänkte jag en sekund, och insåg vad möjligheten att ladda ner musik gjorde för mitt och min omgivnings musikintresse när det blev enkelt att göra hemma på den egna datorn.

Jag gick på högstadiet när jag upptäckte napster och alla dess efterföljare. Det var lite jobb att ladda ner på den tiden och det tog ganska lång tid (att kunna ha Spotify i mobilen hade varit en lika våt som overklig dröm!). För en kulturintresserad fjortonåring med rätt begränsad månadspengsekonomi, vilken tidigare möjliggjort kanske ett eller två skivköp i månaden alternativt lån och byten med vänner och bekanta som ofta hade liknande preferenser och världsbild som en själv, möjliggjorde det dock en musikkonsumtionsökning av episka proportioner. Plötsligt fanns ALLT att tillgå!

Visserligen hade mina föräldrars fysiska skivsamling redan tidigare erbjudit mig en och annan allmänbildande musikhistorisk upptäckt, men det var inte där jag breddade min musiksmak och upptäckte nya saker. Det var inte den som formade mina kulturella preferenser. Det var inte deras skivor som fungerade som ögonöppnare för all världens olika genrer och smala indiebolag. Den digitala nedladdningen möjliggjorde för mig att upptäcka musikstilar jag inte ens visste fanns innan de blev möjliga för mig att klicka hem i mitt flickrum. Nu är den dator jag hade då för länge sedan död och begraven, men den hade ett extremt spretigt musikbibliotek med allt från experimentell konstmusik till Front 242, Tupac, tweepop och d-takt. Musik som hjälpte mig att orientera mig kulturellt och som jag aldrig kommit över i skivhyllan i mitt barndomshem.

Att tänka sig att samma sak kommer ske med litteraturen är ju inte direkt ett extremt långskott. Än så länge är läsapparna lite taffliga, vilket gör att man sällan snubblar över nya upptäckter bortanför topplistorna, men att sätta sitt hopp till apputveckling känns ändå rimligare än att försöka motarbeta hela teknikkulturen. Artikeln tar upp att barns utbildningsnivå har starkare samband med bokhyllor i hemmet än med föräldrars utbildningsnivå. Det kan säkert stämma. Men rimligen är det läsande föräldrar och tillgängligheten till litteraturen som är nyckeln i den ekvationen, inte bara själva inredningsdetaljen i sig. Dessa faktorer försvinner inte med läsplattan. Tvärtom tillgängliggör e-böckerna all världens bibliotek för en betydligt mer överkomlig peng. Man begränsas inte längre på samma sätt av ekonomi eller övriga familjemedlemmars tycke och smak, och läsandet som vana bör smitta av sig oavsett om det sker på papper eller på platta.

Utan att ha läst forskningen som påståendet om korrellationen böcker-utbildningsnivå grundar sig på vågar jag nog också påstå att föräldrars läsande per automatik skapar en mer intellektuell och kulturell miljö som förbereder barnen för högre studier. Inte heller detta bör påverkas av litteraturens format, utan det är något som rimligen bör märkas i det sociala och samtalen mellan barn och förälder. Förutsatt förstås att man som vuxen pratar med sina barn. Mot samtalet är det dock troligare att Facebook och Candycrush är de största hoten, inte läsplattor.


Ett inställt pass är också ett pass?

Nej jag har inte tränat. Åkte till främby & red efter jobbet igår. Åkte sedan hem och, tro det eller ej, tvättade min landsvägscykel(!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!). Hade storslagna planer på att cykelpendla idag så det i alla fall blir lite motion och friskluft för den här stackars flickekroppen. Kläder framlagda, väska packad. Vaknade sedan i morse till upptäckten att det inte bara var mina ögon som var uppslagna utan även himlen hade smällt upp portarna till hela paradisets vattenreserv. Upptäckte i samband med detta att jag plötsligt blivit gjord av socker, och det inte på grund av min gullighet. Tog bilen.


onsdag 24 juni 2015

Bra nu

Jo kompisar, nu ska jag berätta. Igår när jag glad i hågen och nöjd som en mätt speleman skulle skicka in min uppsats så DÖR MIN DATOR?!?!?! Alltså va?!?!? Hur kan det ens hända?!?!? Åkte hem till mina föräldrar eftersom jag mot alla odds faktiskt sparat ner den även på dropbox (jag är ju annars den sämsta backuppare som världen skådat) men, visade det sig, det hade jag tydligen gjort i något idiotformat som inte mac-word ville öppna. Hur är DET ens möjligt?!

Åkte hem. Grät en skvätt, odlade några gråa hår, dunkade huvudet i väggen etc. Konsulterade all datakunnighet jag känner till i försök att återuppliva min egen dator utan större framgång. Gav upp. Stirrade i väggen en stund. Samlade ihop mig ty jag är en vuxen människa nu. Åkte tillbaka till min far och provade att öppna eländet på en annan dator, vilket faktiskt lyckades! Dock med tvåhundra formateringsbuggar, så sedan tog det en timme att sitta och försöka styra upp allt sånt. Till slut blev jag tvungen att pausa för att sova, så resten lär väl styras upp i eftermiddag. Om ni ens visste mängden tid jag suttit med just formateringsproblem i den här uppsatsen?! Uppskattningsvis 50% av tiden.

Men en visuellt ful uppsats är åtminstone bättre än ingen uppsats alls.

Innan dess "sprang" (joggade? lunkade? hasade?) jag ett varv på jungfruberget. Det resulterade i ett ännu ondare knä, så det var ju kul även det. Fick gå i nerförsbackarna pga ont av stötarna. Men ryggen gjorde i alla fall inte ont under tiden.

Vidden av kämp alltså.


måndag 22 juni 2015

A line allows progress, a circle does not

Jaha, jag har nu (kanske?) skrivit klart min uppsats för andra gången inom loppet av en månad. Har såklart hittat tusen och en saker jag skulle vilja justera nu också, till exempel en lite vettigare kapitelindelning och annat sådan som gör det läsbart, men det får väl bli i ett annat liv. Så jobbigt att lämna ifrån sig något som känns så halvdant nu (även om det kommer kännas halvdant hur länge jag än får sitta och påta med det) men det ska samtidigt bli på episkt skönt att kunna typ.... läsa skönlitterärt och slöglo på tv utan dåligt samvete igen.

Läste i mitt jobb med den idag en kul artikel i alla fall, som säkert är stapelvara för dem som pluggat MKV men som var ny för mig, som handlade om nyheter och dess förhållande till vårt 24h-dygn (Schudson, Sociology of news production). Att den kulturellt förväntade dagliga nyhetsrapporteringen uppmuntrar till individfokuserade snarare än strukturellt inriktade nyheter, helt enkelt för att större strukturella skeenden sällan bryr sig särskilt mycket om dygnscykler, medan människor i allmänhet faktiskt lever och agerar enligt det vilket gör det till ett tacksammare förstahandsval. Såklart i kombination med traditionellt berättarperspektiv som gärna vill ha en hjälte osv. Det går ju hur som helst att fundera på vad det faktumet att vi just ser på nyheter som en färsk dagsvara har för konsekvenser etc, om ni vill ha något att grunna på såhär för att kicka igång veckan.

Själv ska jag gå till gymmet. Återstår att se vad jag kan göra där med den här gamla rishögen, men kanske kan jag i alla fall klämma en armhävning eller två innan varenda ben är brutet. Om inte annat får jag väl stretcha? Bicepscurla? Dricka vatten ur flaska? Vem bryr sig. Huvudsaken är att man får ha på sig sportiga tights.

söndag 21 juni 2015

Blaha

Det är i alla fall inte mitt fel om internet blir överfullt av information, så något kan ni i alla fall tacka mig för! Men det är ju inte så inspirerande att skriva en träningsblogg när man aldrig någonsin får träna?!?!?!

Hälsostatusupdate:

Röntgade ryggen i onsdags. Den har uppfört sig på sistone men istället har jag klotat som en liten krocketkula över ett kalhygge pga kan uppenbarligen inte lyfta på fötterna, så nu är jag halt & lytt av andra skäl istället. Jag har ju aldrig trott på någon gud men om det finns någon så vill hen uppenbarligen inte att jag ska springa i alla fall. Eftersom jag inte kan träna någonsin så gick jag istället med i mensa, tror ni det är ett bra substitut?!? Åtminstone inte beroende av en skadefri fysik. Den som lever får väl se antar jag. Om inte annat så jobbar de ju en del för begåvade barns rätt till utveckling osv och det är ju hur det än är behjärtansvärt och värt att stödja.

Har annars mest ridit. Det var allt bra tur att jag tog upp hästeriet igen så det åtminstone finns något att fylla all träningslös tid med. På midsommarafton över två timmar i skog & mark, igår två olika kusar i två olika stall - den ena vildare än den andra. Som tur var satt jag varken på eller flög av när det var fler hovar i luften än i marken. Ibland kan även jag ta ett och annat klokt beslut verkar det som, klantigheten kanske är koncentrerad till löpningen?

Idag ska jag träffa min gamla vapendragare Mackan, det ska bli så roligt! Den enda jag träffat som lyckats bli framgångsrik som konstnär (och då har jag ändå gått på konstskola och hängt på en och annan konsthögskolefest i mina dagar...)!

Laterz.

torsdag 11 juni 2015

Ponnysommar

För er som för bok över min hälsostatus:

Ett:
Proverna jag tog hos läkaren föra veckan kom tillbaka med bra värden allihop, så det var ju bra även om det inte gjorde mig klokare i ryggfrågan. Men givetvis skönt att inte ha en massa obotliga sjukdomar etc. Nästa onsdag ska jag till röntgen så kanske blir jag klokare då.

Två:
Det tog ganska exakt en vecka av frotterande med jobbet innan jag blev sjuk. Kämpa kroppen.

Tre:
Håller på att sätta igång hästen Helmer som inte ridits sen kristi födelse. I min värld är han en treårig liten spjuver, pga det var han när jag träffade honom första gångerna. Nu har han dock blivit en nioårig gigant med hundrafemtio rävar bakom öronen. Dessutom är han inriden akademiskt och jag är bara skolad i engelsk ridning, så det är inte direkt som att vara på mammas bakgård. Men jag får hjälp och det är roligt att lära sig något nytt, och höjden av sommarlovig barndomsmässig myskänsla att kunna strutta runt barbacka på en sådan här rund ponnyrygg!


tisdag 9 juni 2015

Om chiapuddingens varande

Ändå relativt stor humor att temat i tidigare nämnda morgonshow idag var "MAN FÅR JU INTE SKÄMTA OM NÅGONTING I DET HÄR LANDET LÄNGRE UTAN ATT VA RASIST/SEXIST/HOMOFOB!!!!!".

HEeehehe, tror ni de läser min blogg? Eller mina TANKAR?
Tydligen var ingången att Seinfeld nyss haft en utläggning på exakt samma tema. Eller mer exakt: PK-Twitter tar död på humorn.
Spontant kan jag ju känna att det inte borde vara något problem för folk som jobbat med humor i hela sina liv, då de rimligen borde ha en lite större repertoar än bögskämt? Men vad vet jag om skämtkonstruktion.

På annat radioämne:
På jobbet just nu är jag i en process där jag sitter och gör rätt mycket körningar av material genom olika program. Det vill säga aktivitet som lämpar sig rätt bra för att lyssna på poddar & dyl under tiden. Igår gick jag igenom Kropp & Själ i P1. Bland annat lyssnade jag på ett avsnitt om den här populära sk "supermaten" som varenda blogg med hälsoinriktning kört på de senaste åren. Tråkigt nog för bloggisarna kom de i programmet fram till att man lika gärna kan käka havregrynsgröt med lingon som vilken svenneunge som helst, istället för chiapudding eller importerade bär. Det var ju snopet. Undantaget var väl om man ville göra av med onödigt mycket pengar, för då gav ju chiafröna mycket bang for buck, men innehållsmässigt var det som sagt inget att direkt hurra för.

Överlag tycker jag att just det sista där är en intressant diskussion. Att exklusivitet och högt pris per definition ofta gör något eftertraktat eller trendigt är ju inte direkt något nytt (lex alla killar med limiterade sneakers, hela modeindustrin, konstbranschen, etc etc etc) men när det är hälsa som ska paketeras som en handsydd customklänning så blir det ändå lite mer problematiskt.
Dels för att god hälsa i någon mån är en livsnödvändighet, och dels för att det är så extremt förljuget att marknadsföra en person eller en produkt som någon/-t som vill/ska förbättra människors hälsa, när det alltså går precis lika bra att betala en tiondel av priset och få samma effekt. Det är ingen passion för folkhälsan som driver en då, utan bara ren och skär girighet (ofta i kombination med okunskap).

Och det är fine! Alla kan inte brinna för andra människors bästa. Men när Nike vill ta hutlöst betalt för någon lyxdojja så är det så uppenbart en överflödig lyxkonsumtionsprodukt skapad för folk som bara vill spendera cash. Det är ändå ärligt. När livsmedelsbranschen och dess köpta PR-sprutor i bloggvärlden försöker prångla ut en överprissatt produkt som påstås rädda människor från ohälsa är det att istället vända sig till de som mår dåligt, till de som lider av ohälsa på ett eller annat vis, och försöka suga ut dessa. Att vrida ur slantarna ur de som är desperata istället för de som bara har ett överflöd av dom är trots allt lite mindre snyggt, om ni frågar mig. Hade man på allvar velat förbättra folkhälsan och göra det tillgängligt för så många som möjligt hade man istället tipsat om typ kål. Eller lök.

Fast mest handlar det väl om att jag tycker den sortens trender, som chiapuddingen är ett paradexempel på, är så tramsiga och fårskockiga.

Nu ska jag dricka kaffe & käka rostmacka.

måndag 8 juni 2015

Ang. morgonradio

Jag har ju börjat jobba igen under sommaren. Det innebär, förutom att jag får användning av min stora garderob, att jag åker bil tjugo minuter varje morgon och eftermiddag. Tidigare har jag alltid lyssnat på vinyl-kanalen på morgnarna eftersom det varit den enda kanal som spelat musik utan att ha något enerverande "morgonprogram" där man måste lyssna på den samlade begåvningsreserven som ska "väcka Sverige" medelst typ prankcalls (alltså hur kan någon ens tycka att det är roligt?!?!). På eftermiddagen kan jag hantera sådant dumt, men klockan sex på morgonen innan jag fått frukost är tålamodet för trams och idioter en aning mindre.

Under den här våren har dock tydligen även min sista livlina till att kunna vakna ifred fått sig en morgonshow, och det är inte vilken morgonshow som helst det inte! Det är tamefan den vidrigaste mest fördomsfulla och osympatiska skit jag hört i hela mitt liv?! Under de fyra dagar jag hunnit höra det (och då har jag som sagt ändå bara hört 20 min per dag av det så det lär ju bara vara toppen av isberget) har de hunnit vara sexistiska, homofoba, rasistiska och driva med transexuella, KON-jävla-STANT, och ingen producent verkar överhuvudtaget reagera på det här?

Hur sjukt är det? Ok att man ska kunna skämta om allt (även om jag ju inte direkt är pro-charlie hebdo, så att säga) och ok att det är kommersiell radio som väl får sända vad de vill men 1. det är ju det tydligaste beviset på att kommersiell kultur har sina.... eh.... brister.... och 2. det är ju för fan absurdt att vi ändå lever i ett samhälle där det som tydligen "säljer" är att hata folk och bete sig som en samling praktarslen utan minsta tillstymmelse till sympati, goda intentioner eller ens förmåga att tänka i två led?! HUR kan det vara det??!?!? Jag fattar inte?!?!??!

fredag 5 juni 2015

Lisa recenserar ett liv med undermålig fysik

Igår fick jag ÄNTLIGEN komma till en läkare för min rygg. Det har bara dröjt ett halvår. Eftersom att måla fan på väggen är en konstform jag behärskar till fulländning så har jag såklart hängt upp mig totalt på att den här läkaren började prata om eventuell kotglidning. Då har alltså kotorna förskjutits i förhållande till varandra och då blir man ALDRIG bra? Man kan antingen leva med det eller steloperera och inget av det är ju direkt VM-guld i fulländning. Fy fan så deppigt? Hoppas verkligen inte det är det?!

Hur som så fick jag remiss till röntgen för att utreda det, samt fem rör blod tagna för att testa för olika sjukdomar. Jag brukar alltid skryta (rimligt skrytämne) över att jag har så bra blodprovsådror (= väl synliga) men tydligen så var jag ett B-exemplar även där. Den stackars sköterskan fick offra typ fem-sex rör innan det ens gick att få så mycket flöde att det blev något att ha. Jag ba "ehehe förlåt ska bättra mig!!" vilket ju säger en hel del om hur jag vill leverera antar jag?

Nåväl, eftersom jag nu alltså är övertygad om att invaliditeten står för dörren i fullt liemans-ställ så har jag ägnat de senaste tolv timmarna åt att fundera på vad jag ska skaffa för intressen när jag inte kommer kunna konditionsträna längre. Antar att jag kan börja måla igen. Eller skaffa en hund. Eller nåt. Eller bara gå helt upp i någon form av karriär, det är väl sånt folk som inte kan röra på sig gör?

Problemet är bara att jag hellre är trött än framgångsrik, hellre snabb än smart, hellre springer intervaller än jobbar övertid, etc etc etc. Plus att om man inte tränar måste man umgås med folk som inte heller gör det och alla vet att hurtiga friluftsiga människor är mycket mer sympatiska än andra! Kommer alltså bli en överarbetad trötting med tråkiga vänner?!? Deppigt.