Den stora återkomsten

Jag delar ju kontor med Öijer, och då får man ju inte en lugn jävla stund i livet. Skoja. Det får man, men man måste prata om cykling HELA TIDEN?! Det är ju visserligen ofta roligt men detta har även lett till att statusen på min gamla cx-hoj har varit av allmän kännedom och när jag nu dragit ut på att byta ut ett trasigt växelöra i snart två månader (tre skruvar....), vilket jag blivit påmind om dagligen, så insåg även jag att gränsen på något sätt var nådd för hur mycket lättja man kan rättfärdiga.

Tog således tag i det där. Och när jag ändå hade mekat cykel (lika nöjd varje gång) så kunde jag ju lika gärna cykla på eländet, och eftersom det var onsdag = vm och cykling gör sig bäst i grupp på stötig gräsmatta och/eller i sand så var det väl bara att gå i barndom (nåja) och dra sin lekamen upp dit.

Se så glad jag blev!

Förmodligen 50/50 pga får stå bredvid sveriges största cykeltalang Ida samt pga panikartat leende orsakat av den helt magiska ryggvärk jag drog på mig. Hade glömt (förträngt?) att inget är så himla ryggontsframkallande som cykling. Blev, eh, påmind. Om man säger såhär: lyckades sova inatt först efter att ha monterat upp hela kroppfan på olika kuddar för att få till någon typ av vinkel på alla delar som gjorde det hanterligt.

Kul med cross annars, som alltid. Jag svängde som en sopa, ville inte trängas med folk(???) och var stum med distanspuls vilket ju alltid är ett tecken på att man är hemskt tränad för uppgiften.... Å andra sidan är väl förbättringspotentialen ungefär lika stor som om jag skulle börja... simma, och det är förstås tacksamt.