Såhär på hösten känns träning alltid lite omotiverad, om man inte tävlar cx. Det är liiiiiiiite för långt till våren och prestationsångesten och det är liiiiiiiiite för jobbigt med ovan kyla och ovant mörker för att man ska känna hur det lockar att ta ut sig ordentligt en tisdag efter jobbet och ligga och skidåkarsnora i duggregnet i nåt dunkelt elljusspår.
Men det enda som är värre än att vara påbylsad och klen på fastande mage med alldeles för få timmars sömn är ju möjligen att vara inomhus en hel dag och tur är väl det för det är förmodligen den enda anledningen till att jag ständigt släpar mig ut.
Igår sprang jag en mil eller vad det nu är (tror typ 9,5 km om man ska vara petig men vem är det? mvh kungshöftarn) och det gick väl varken bra eller dåligt, var varken tråkigt eller roligt eller någonting annat heller. Det var vad det var. Ikväll tänkte jag springa kuperade tröskelintervaller. Kan eventuellt vara det jobbigaste jag vet, så risken är inte jätteliten att det kommer både föregås och efterföljas av en halvtimme på hallgolvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar