Busy

Ledsen för dålig uppdatering. Jag är här. Vårjackan är på! Vantarna är för varma och vägen är torr och fin!

Dum i huvudet

Alltså. Det finns ju mer och mindre ljusa ögonblick i ens tillvaro. När jag igår kväll slängde (??!!!!!?!!) mina enda linser var förmodligen inte mitt finest moment på den här sidan dackefejden.
Jag fattar inte vad jag tänkte med? Eller varför jag inte tänkte över huvud taget? Jag minns inte ens att jag slängde dom, men borta är dom. Därför har jag fått rusa runt till stans optiker och gråta, be på bara knän, titta med bambiögon, smickra, hota och dra till med varenda vapen jag har i min arsenal för att kanske, kanske kunna få något som i alla fall är fungerande över helgen.
(Till saken hör förstås att jag har ett synfel som ingen vettig människa har, och mina linser därför såklart måste specialbeställas tusen år i förväg osv osv. Detta skulle ju rimligen kunna leda till att jag vore lite mer noga med dom, men så är det ju uppenbarligen inte)

När jag till slut gett upp hoppet och insett att jag skulle få ha en konstant synfältsfylla i några dagar ringde i alla fall linsteknikern från FO och hade skrapat fram någon slags nödlösning. Jag fick dom gratis med orden "Det är inte ett BRA alternativ, inget är rätt med dom, men du kommer kanske se lite grann i alla fall". Känns betryggande. Ännu mer trygg borde Stefan känna sig för han har lovat att jag ska få köra hans bil idag, och jag kör ju som bekant som en disträ biltjuv redan när jag har perfekt syn så det kan ju bli spännande.


Men jag har tränat också! Benen var tröööööötta och vaknade inte förrän efter en halvtimme. Så det var väl inget himlastormande pass totalt sett precis.

Lite sol, lite cykel, lite dåligt uppdaterat.

Såhär skrev johan till mig på msn häromdagen (jag borde naturligtvis printscreenat det för framtida bruk, men så snabbtänkt var jag inte):

"Lisa, det är för lite smink och sånt på din blogg"

Helt autentiskt citat, ni får ta mig på orden, hur märkligt det än låter. Hur som är jag ju hemskt eager to please, så varsågoda, jag har blonderat om mig. Det är ju i princip smink(-ish) och mer sånt än så blir det inte i den här bloggen. Jag är fel tjej för det.

Men det är förstås inte därför jag uppdaterar så dåligt, utan det har ju bara att göra med att jag aldrig hann hem igår. Jag skulle nyvaken leta reda på och klä på mig alla lager vinterkläder tex

och bara det tar ju en halv förmiddag såhär års. Efter det ska man ju ut på cykeln


Fast det var förstås rätt angenämnt en dag som igår. Periodvis skymtade ren och torr asfalt. Våren är nära, mina vänner.

...och sen skulle jag träffa min frisör och träffa karin och bjuda hem mig på visit till stefan och däremellan hinna klappa mina djur och ni vet, sånt där. Det tar tid. Jag förstår att ni är hemskt ledsna över bristen på alldeles för långa textmassor till inlägg (ha!).


Ikväll ska jag ut på riktiga landet! Det ni, kan ni ju se fram emot bildbevis på tills morgondagen. Såhär såg det ut i somras:

Skönt att vara förstådd

"Petter Ström March 2 at 8:48pm
den franska låten du la upp på din blogg måste ju vara om inte århundradets så åtminståne decenniets bästa träningslåt!! more where that came from?"

Snille och smak, mina vänner. Snille och smak!

Sluttramsat

En fruktansvärt ocharmig bild:Nog med fånerierna idag, dags att göra något vettigt. Eftersom jag tycker det är så tråkigt att träna själv har jag fått med mig Karin på inte mindre än två pass! På väg till det andra mötte jag Ola utanför Cykel&Fjäll. Han hade tydligen kört slut på stackars Oscar påstod han. Däremot visste han inte vart de hade varit, förutom i Sågmyra.

Själv höll jag mig som synes inomhus trots finvädret, men begav mig efteråt upp till gruvan där det var såhär fint:

Här är gruvmuséet till höger och entrén till själva hissen ner till vänster. Stort turistmål för alla utom oss som vuxit upp här i stan och därför fått åka ner där minst en gång om året i olika sammanhang.

... och där hittade jag min mor och hundarna!

Sponsring och dess följder

Okej att all sponsring verkar innebära fåniga färgglada kläder och en del uppoffringar, men jag vet inte om Team Bonaqua är något för mig. I år är det ju inte ens peach-smaken...

Det är ju kul här i Falun i alla fall. Men idag har jag inte tränat, då får man tid över till att åka och hälsa på Karin på gamla jobbet och syssla med sådana här tramsigheter.

Fast vi hann även åka till färgaffär'n, så lite vettigt blev det gjort. Jag har såklart ett bildbevis på det med för att ni ska tro mig:

Ikväll kommer Ola hit till stan! Det känns tryggt. Så jag inte helt tappar kontakten med gnälldialekten. Men i väntan på det:

Alors on danse

Precis när bilden nedan togs cyklade jag med den här i öronen:

Så stört bra låt. Franskt och entonigt! Precis så som jag vill ha min musik, min mat, mina män, min litteratur, mitt språk, mitt liv, mina cykelturer.