Innelistan

Idag vaknade jag som ett barn på julafton (nåja, nästan) och var vansinnigt peppad på att få cykla lite utomhus! Humöret sa ja! Cykeln sa ja! Solen lekte Vickan och gick all in med ett "ja, ja, ja!".
Den obstinata temperaturen befann sig dock tyvärr uppenbarligen fortfarande i någon slags trotsåldersperiod och satte sig på tvären och skulle vara svårflörtad genom att ligga lågt och tjura med sina lite för många minusgrader.

Inte mycket att göra åt den saken. Temperaturen är ju trots allt i slutändan den store väderpatriarken allting annat underordnas. Mitt glada humör eller solens överutvecklade vårentusiasm har liksom inte så mycket att säga till om när det ställs emot kyla det inte går att klä bort.

Så innecykel då. Fem frusna själar infann sig i Ljungstugan för att träna, städa(!) och dricka kaffe. Jag sprang ju igår, och tacka gudarna för att slippa vara triathlet alltså. Det går ju aldrig så dåligt att löpa som när man cyklat dagen innan, och aldrig är det lika farsartat på cykel som när löpbenen är kvar sedan gårdagen. Och då är det inte ens i följd, eller ens samma dag!
Kristin! Hur kommer man undan det?
(Sen finns det förstås många andra anledningar till att jag är glad att slippa triathlon. Jag har ju inte en sådär superhjärtlig relation till simning, till exempel. Eller de där Asics-tri-skorna. Bland annat. Men mest vattnet.)

Om det är varmt imorgon tror jag fanimej att jag ska fincykla lite utomhus bara för att jag kan, trots att det är schemalagd vila. Måååsstttteee uuuuuuutt!! Längtar så det gör ont till vår, solglajjer, ljusa kvällar och snabb landsvägscykel!

Inte mycket

Om ni undrar vad jag gör, så är jag upptagen med att gotta mig åt att jag efter min löpning spöade en random gymkille i rodd idag (Rodd liksom! Rodd! Jag som är svag som en fågelunge i överkroppen!), lyssna på den här låten, och mest ligga på sängen i sockor och mjuk kashmirkofta och stirra i taket. Trivsamt stiltje, med andra ord. Tomt huvud. Fint det.

(Glädjande upplysning: vitaminerna gav sjukt värd placeboeffekt, tröttheten är som bortblåst! Fint det, där med!)

Istid

-22 här, och då visar ändå min termometer alltid lite för varmt. Inget väder att spendera långa distanstimmar utomhus i med andra ord.

Alltså. Inte för att gnälla, men VAD FAN?! Börjar inte den här kylan bli lite tjatig snart? Inte ens skidåkarna kan väl tycka att det här är optimalt på något sätt? Soligt och fint i och för sig, men... ja. Det går ju inte att vara utomhus. Jag misstänker att jag får låta idag bli en av de där procenten pass per år som jag nedlåter mig till löpbandslöpning. Glöm inte den viktiga 1% lutningen bara ungdomar, om ni gör detsamma.

Fel i facit

Men de har ju fel! Ni minns väl att sidenvägen inte är något annat än vägen mellan karlslund och garphyttan? Det har vi ju kommit överens om.

Communication process

Jag studerar. Det går trögt. Är dessutom fortfarande oförklarligt trött, men köpte vitaminer på vägen hemifrån i ett hopp om av det ska placebo:a fram lite sprättighet och energi. Det hela beror ju förmodligen bara på mängden meningslösa aktiviteter (läs: kursfan) i vardagen liksom, så det borde vara lätt bortjagat. Hoppas det.

Nummer tre

Ni har ju fått ettan och tvåan.

Här kommer trean!

Till min mor, Markus och andra med blödiga hjärtan när det kommer till ledsna djur:

Hund på isflak i 12 mil