Vår vän som definierar hälsa som inte att må bra utan att "vara snygg naken" har gått loss igen och skrivit två extremt raljerande inlägg där han hävdar att ortorexidiagnosen är det som leder en hel generation ner i fördärvet av fetma och inaktivitet.
Men hur menar han, vilka syftar han på? Jo, han tror det finns en stor konspiration av de som överdriver belastningen i sin träningsdos i något slags försök att "komma undan" med powerwalks istället för coltings egenförespråkade triatlonträning. Enligt coltans teori så är Sverige ett land i akut hälsoförfall nästan enbart på grund av att dessa människor som enligt honom fuskar med träningen inte istället äter lax och tränar två pass om dagen.
Detta problem försöker colting lösa genom att håna människor med diagnosen ortorexi, eller andra diagnostiserade mat- & träningsrelaterade tvångstankar eller -handlingar. Det är naturligtvis rimligt eftersom..... Nä, precis, det är något som inte alls har med saken att göra.
Det är knappast så att Svenne 45 som joggar 2 ggr i veckan (och som colting tycker borde börja träna dubbla pass 7 dar i veckan istället för att fjösa runt) i fikarummet motiverar sitt val att enbart sporadiskt träna med att han har ortorexi. Det är knappast så att småbarnsföräldrarna som köper för mycket godis till sina barn gör det för att de inte ska växa upp till ortorektiker. Ortorexi är ett sjukligt tillstånd där den drabbade inte kan leva ett normalt liv, som påverkar både hen själv och alla runt omkring hen. Det är en diagnos likt exempelvis anorexi, och den är inte på något vis skyldig till den ökande ohälsan. Att dessutom tro att det är något folk generellt "låtsas" ha är ju som att tro att tjejer ljuger om våldtäkter, den enda som skulle förlora på det är den som ljög.
Vad man däremot kan konstatera, men som colting helt missat, är att både ortorexi och andra ätstörningar delvis är ett symptom på ett förvirrat samhälle som fått mat och motion helt om bakfoten, precis som den ökande övervikten och ohälsan är ett symptom på just detsamma. Det är alltså två sidor av samma mynt som colting i sitt effektsökeri försöker göra en poäng av att ställa mot varandra, trots att de i själva verket står sida vid sida som effekter av samma ursprungsproblem.
För att ta det hela till ännu en nivå av ironi så är inlägg som coltings ett mycket effektivt sätt att motarbeta en sund syn på kost och träning, vilket alltså skulle kunna vara medicinen mot det sjuka hälsoklimat vi har som i sin tur ligger till grund för den övervikt och det stillasittande han säger sig vilja motarbeta. Detta eftersom de bagatelliserar och förlöjligar allvarliga diagnoser som folk faktiskt dör av (anorexi är den psykiska diagnos som har högst procentuell dödlighet). Att ännu mer försöka förlöjliga den redan innan så skambelagda och stigmatiserade psykiska ohälsan är att på alla sätt ytterligare komplicera folks förhållande till mat, träning, sin kropp och sin hälsa vilket alltså kommer leda till ökade problem med såväl fetma som andra ätstörningar.
Visserligen är folks förvirring inom dessa områden något som colting själv tjänar sitt levebröd av, så det är ju förståeligt att han vill krångla till det och försöka lägga krokben för folk, men när han gör det genom att göra narr av svårt psykiskt sjuka så är det ungefär lika normalt, sunt och sympatiskt som att stjäla godis från svältande föräldralösa barn som snart ska dö i cancer på en långsamt sjunkande färja i ishavet.
Men någon ska väl göra det också....
tisdag 22 april 2014
måndag 14 april 2014
Släpp fansen ut, det är vår?
Det är mycket fotboll nu, men så är det förstås också mycket fotboll ca
jämt och överallt eftersom det oftast anses vara av något slags
allmänintresse. Nu har det ju också blivit det, även för de som inte är
intresserade av sporten i sig, i och med det här våldsdebatterandet.
Idag såg jag att Stockholms lokaltrafik två kvällar den här veckan spärrar av busstrafiken förbi Gullmarsplan, dvs en av de större knutpunkterna i lokaltrafiken, mitt under rusningstid mellan 17.45-19.15 för att fotbollssupportrarna ska marschera från medis till arenan. Det är alltså en aktion som ENBART finns för att bygga den så kallade "sammanhållning" och "stämning" inom supporterkulturen som vi ju alla vet säkert är mysig och härlig i de goda stunderna men som också misshandlar, sätter skräck i övrig befolkning och skördar fucking liv.
På polisens webb står följande:
Det vill säga: folk hindras under eftermiddagen och kvällen från att ta sig hem från sina jobb för att fotbollsfans ska promenera till sitt fritidsintresse och inte är civiliserade nog att kunna göra det under former som inte skrämmer människor och hotar allmänhetens säkerhet.
Det är naturligtvis..... rimligt?
Med tanke på hur mycket inflytande fotbollen får ha på det övriga utomfotbollssamhället, dels på det här viset där hela stadsdelar spärras av för att några ska lira boll, dels med tanke på hur tex i det närmaste all annan sportrelaterad nyhetsrapportering slås ut så fort någon ens tittat på en gräsplan eller hur det fullkomligt tar över en tv-tablå utan att någon höjer på ögonbrynen, så får man väl ändå lov att säga att fotbollen kräver en ganska stor andel av vårt övriga samhälles tid, utrymme och resurser?
Samtidigt vill fotbollskulturen inte behöva ta det ansvar som rimligen borde avkrävas den som en konsekvens av detta. Vill man vara en så stor del av ett helt samhälle och en hel kultur att man dominerar medier och infrastrukturen påverkas påtagligt, vare sig den är intresserad eller ej, så bör man vara skyldig att också i denna sin resurskrävande värld inkludera alla de som drabbas av konsekvenserna. Då krävs det att fotbollsförbundet rätt snabbt gör upp en jävligt tydlig plan för att inkludera minoriteter, minska våldet, utesluta de som gjort sig skyldiga till brott och över huvud taget visa att de är intresserade av att göra en positiv förändring där polisen till exempel inte behöver spärra av och varna människor för våld så fort det är match.
De kan också börja med att direkt omfördela sin misogyna sponsringsverksamhet.
Varsågoda för tips!
(Och för att förtydliga eftersom folk har tenderat att missförstå: när jag säger att "fotbollen" gör ngt menar jag alltså inte den fysiska leksaken som är själva bollen, utan fotbollskulturen, dvs fansen, förbundet, spelarna, etc etc etc)
Idag såg jag att Stockholms lokaltrafik två kvällar den här veckan spärrar av busstrafiken förbi Gullmarsplan, dvs en av de större knutpunkterna i lokaltrafiken, mitt under rusningstid mellan 17.45-19.15 för att fotbollssupportrarna ska marschera från medis till arenan. Det är alltså en aktion som ENBART finns för att bygga den så kallade "sammanhållning" och "stämning" inom supporterkulturen som vi ju alla vet säkert är mysig och härlig i de goda stunderna men som också misshandlar, sätter skräck i övrig befolkning och skördar fucking liv.
På polisens webb står följande:
" Man beräknar att marschen kommer ta ungefär en timme med start cirka klockan 17.30 – 18.00 men supportrar börjar samlas redan vid 15-tiden på Medborgarplatsen.
Marscherna brukar locka ett antal tusen deltagare."
"Stockholmspolisen har en sedvanlig särskilt uttagen polisinsats på plats för att stötta arrangörerna i ordningshållningshänseende men även för att kunna ingripa om/när ordningsstörningar eller brott begås."
"Erfarenheter från tidigare matcher mellan den båda lagen gör att ordningsstörningar inte kan uteslutas."
Det vill säga: folk hindras under eftermiddagen och kvällen från att ta sig hem från sina jobb för att fotbollsfans ska promenera till sitt fritidsintresse och inte är civiliserade nog att kunna göra det under former som inte skrämmer människor och hotar allmänhetens säkerhet.
Det är naturligtvis..... rimligt?
Med tanke på hur mycket inflytande fotbollen får ha på det övriga utomfotbollssamhället, dels på det här viset där hela stadsdelar spärras av för att några ska lira boll, dels med tanke på hur tex i det närmaste all annan sportrelaterad nyhetsrapportering slås ut så fort någon ens tittat på en gräsplan eller hur det fullkomligt tar över en tv-tablå utan att någon höjer på ögonbrynen, så får man väl ändå lov att säga att fotbollen kräver en ganska stor andel av vårt övriga samhälles tid, utrymme och resurser?
Samtidigt vill fotbollskulturen inte behöva ta det ansvar som rimligen borde avkrävas den som en konsekvens av detta. Vill man vara en så stor del av ett helt samhälle och en hel kultur att man dominerar medier och infrastrukturen påverkas påtagligt, vare sig den är intresserad eller ej, så bör man vara skyldig att också i denna sin resurskrävande värld inkludera alla de som drabbas av konsekvenserna. Då krävs det att fotbollsförbundet rätt snabbt gör upp en jävligt tydlig plan för att inkludera minoriteter, minska våldet, utesluta de som gjort sig skyldiga till brott och över huvud taget visa att de är intresserade av att göra en positiv förändring där polisen till exempel inte behöver spärra av och varna människor för våld så fort det är match.
De kan också börja med att direkt omfördela sin misogyna sponsringsverksamhet.
Varsågoda för tips!
(Och för att förtydliga eftersom folk har tenderat att missförstå: när jag säger att "fotbollen" gör ngt menar jag alltså inte den fysiska leksaken som är själva bollen, utan fotbollskulturen, dvs fansen, förbundet, spelarna, etc etc etc)
fredag 11 april 2014
Bladlös
Även om jag tycker det är hemskt och sorgligt att man ska behöva protestera på det vis som nämnts i inlägget nedan, eftersom den sortens klimat såklart i en ideal värld inte borde kunna finnas, så måste jag nog ändå säga att jag tycker det är en sådan lättnad att folk ändå gör det.
Av tradition så är ju många väldigt hemliga när det kommer till politik, det är hur vanligt som helst att folk till exempel ber om ursäkt om de vill säga något om det i sociala sammanhang ("ledsen att bli politisk här men...." osv), vilket såklart är absurt eftersom allt är politik och att inte ta ställning är också att ta ställning osv osv osv.
I alla fall, jag tycker att synen på politik som något man ska hålla tyst om är ungefär lika toppen som det här med att många ogärna talar om sin lön, trots att alla vet att den enda som faktiskt tjänar på att anställda är hemliga med sina lönenivåer är den som är intresserad av att hålla lönerna nere. Som arbetstagare är det alltid bättre med transparens.
På samma vis har jag så svårt att förstå varför man inte vill tala om sina politiska ståndpunkter, eftersom de enda som vinner på att vi håller käft är the bad guys. Varje gång man inte reagerar eller säger emot i en risig situation eller samtal så är man medskyldig, och det på grund av vad? Feghet? Rädsla för obekväm stämning?
Det är också så ironiskt, för den enda situation som kan bli obekväm är ju den som är befolkad av rövhattar, och det sammanhanget ska man väl vara glad att man upptäcker och kan ta sig ur snarare än att vara rädd för att göra "obekvämt". Dessutom, om de med osympatiska politiska ståndpunkter oftare behövde konfronteras med dessa och tvingas motivera dem så skulle det nog reda sig självt i mångt och mycket. Dels för att man skulle kunna välja sitt umgänge bättre, och dels för att det för många faktiskt är rätt svårt att förklara varför man ska vara rasist/hata kvinnor/slå barn/whatever.
Hur som helst, det gör mig alltså lite varm i stenen att se att folk äntligen tar sig ton och faktiskt säger ifrån. Jag hoppas det är något som många kommer märka är rätt skönt och positivt och även fortsätter göra. Åsikter är bäst! Och de gör ingen nytta i det tysta.
Av tradition så är ju många väldigt hemliga när det kommer till politik, det är hur vanligt som helst att folk till exempel ber om ursäkt om de vill säga något om det i sociala sammanhang ("ledsen att bli politisk här men...." osv), vilket såklart är absurt eftersom allt är politik och att inte ta ställning är också att ta ställning osv osv osv.
I alla fall, jag tycker att synen på politik som något man ska hålla tyst om är ungefär lika toppen som det här med att många ogärna talar om sin lön, trots att alla vet att den enda som faktiskt tjänar på att anställda är hemliga med sina lönenivåer är den som är intresserad av att hålla lönerna nere. Som arbetstagare är det alltid bättre med transparens.
På samma vis har jag så svårt att förstå varför man inte vill tala om sina politiska ståndpunkter, eftersom de enda som vinner på att vi håller käft är the bad guys. Varje gång man inte reagerar eller säger emot i en risig situation eller samtal så är man medskyldig, och det på grund av vad? Feghet? Rädsla för obekväm stämning?
Det är också så ironiskt, för den enda situation som kan bli obekväm är ju den som är befolkad av rövhattar, och det sammanhanget ska man väl vara glad att man upptäcker och kan ta sig ur snarare än att vara rädd för att göra "obekvämt". Dessutom, om de med osympatiska politiska ståndpunkter oftare behövde konfronteras med dessa och tvingas motivera dem så skulle det nog reda sig självt i mångt och mycket. Dels för att man skulle kunna välja sitt umgänge bättre, och dels för att det för många faktiskt är rätt svårt att förklara varför man ska vara rasist/hata kvinnor/slå barn/whatever.
Hur som helst, det gör mig alltså lite varm i stenen att se att folk äntligen tar sig ton och faktiskt säger ifrån. Jag hoppas det är något som många kommer märka är rätt skönt och positivt och även fortsätter göra. Åsikter är bäst! Och de gör ingen nytta i det tysta.
onsdag 9 april 2014
Jimmie Åkesson vill ju bara umgås lite
Jag läste två olika texter på min lunch idag som berörde mig på ett eller annat sätt.
Dels det här blogginlägget om vad det gör med en som människa att leva i en värld där någon annans historia alltid är den som berättas ("Det här att kvinnor inte anses ha en bärande roll i en historias uppbyggnad. Vi ser det i historieskrivning och berättelser i skolan, i film, genom konst, fotografi, serietidningar.[...] Och vid friande domar i uppenbart hemska våldtäktsmål dras liksom allt detta till sin spets. Att inte ens då, när det kommer till den egna kroppen och vad som händer med den, inte ens då får kvinnan en bärande roll när historien berättas. Mannen blir huvudperson. Igen. Hans uppfattning om vad som skett blir bärande. Igen."),
och dels den här recensionen och hela grejen med goda handlingar ("Många av monologerna ger – kanske oavsiktligt – intrycket att genuint goda människor kännetecknas av en stor tillit till sina medmänniskor. Denna tillit gör det möjligt för dem att lyfta sig över det trånga egenintresset och i stället se till det allmänna bästa.[...] I motsats till de flesta ekonomer menar de att det varken är egenintresset eller konkurrensen som utgör den viktigaste drivkraften i arbetet på ett gott samhälle. Den viktigaste faktorn är i stället tillit medborgarna emellan – men samtidigt också medborgarnas tillit till samhället och dess institutioner.").
Kan vi bara.... jag vet inte... tänka på de där två citaten tillsammans en stund?
För att sedan fortsätta på samma tema så kan vi ju gå vidare och bara helt kort gå igenom lite av det här med SD:s lilla arbetsplatsturné och de efterföljande protesterna, protesterna mot protesterna och protesterna mot de som protesterat mot protesterna samt såklart mordhoten från sverigedemokraterna eftersom de precis som vanligt är helt wack i huvudet och inte ens kan nöja sig med att framföra en åsikt på ett vettigt vis som civiliserade människor utan vid minsta känslokänning istället måste starta trådar på flashback och skicka anonyma hatbrev om hur de ska våldta/mörda/stycka folk/deras barn/syskon/föräldrar/vänner/osv & whatever. Av någon anledning verkar ju SD-känslorna vara lite mer all over the place än andra människors, om man med place menar våldsbenägenhet och orimlighet.
I sydsvenskan kommenterar SD det här med att folk går från sina arbetsplatser för att inte behöva träffa Jimmie & co när de kommer på besök med att man inte borde ha ett jobb om man inte kan hantera att folk har olika åsikter. Jag känner såhär: kanske borde man inte vara POLITIKER om man inte kan hantera att det finns MÄNNISKOR (som inte är, eh, ariska?)?! Men vad vet jag.
De ledsna och sårade sverigedemokraterna tycker också att det känns "otryggt" att vårdpersonal hyser sådant agg mot ett visst parti, enbart på grund av partiets åsikter. Där kan jag ju spontant känna ungefär såhär: det finns nog en och annan vårdanställd (en tredjedel inom äldrevården har invandrarbakgrund, en klar majoritet är kvinnor) som tycker det känns rätt otryggt att behöva stå öga mot öga med människor som efter besöket inte bara kommer fortsätta bedriva sin rasistiska politik, som per definition är ett hot mot ens existens om man faller under någon av dessa kategorier, utan dessutom kommer gå hem, knyta upp slipsen och sedan skicka mordhot och gå ut på gatan och slå ner den jävla horan med järnrör etc.
Men det är såklart säkert också en hemskt jobbig och "otrygg" upplevelse för Jimmie att folk talar om att de inte gillar honom och går därifrån...
Hur som helst, för att knyta an detta till de inledande citaten - nu har ledningen för SUS gått ut med en varning till de vårdanställda, som i protest mot SD-besöken valt att bära en pin med "vårdpersonal mot rasism", eftersom vården ska vara "fri från manifestationer av alla slag" och "även den som har rasistiska åsikter måste känna att han eller hon får samma vård som alla andra".
För att förtydliga, det är alltså nu ansett som en orimlig och provocerande manifestation att vara för allas lika värde. Det anses nu som ett undantag. Det är "inte okontroversiellt" att medelst något så diskret som en PIN säga att HEJ hörni, jag hatar inte människor baserat på ursprung/kön/sexuell läggning/whatever! Vad säger det om vad som anses vara normalläget? Och under de förutsättningarna, vems röst är det som har rätt att skriva historien?
Och med en övervägande majoritet av en befolkning som tvingas leva i den otryggheten, både den rent faktiska hotbilden, men även den hotbild som säger att du inte ostraffat får protestera mot det, hur rimligt är det att bygga ett samhälle vars klimat innehåller ens ett uns av godhet?
(Rolig bonus: Jimmie Åkesson besöker saker! Jag försökte länka till denna skojiga på Facebook men den har blivit blockad. Det säger ju sitt det med...)
Dels det här blogginlägget om vad det gör med en som människa att leva i en värld där någon annans historia alltid är den som berättas ("Det här att kvinnor inte anses ha en bärande roll i en historias uppbyggnad. Vi ser det i historieskrivning och berättelser i skolan, i film, genom konst, fotografi, serietidningar.[...] Och vid friande domar i uppenbart hemska våldtäktsmål dras liksom allt detta till sin spets. Att inte ens då, när det kommer till den egna kroppen och vad som händer med den, inte ens då får kvinnan en bärande roll när historien berättas. Mannen blir huvudperson. Igen. Hans uppfattning om vad som skett blir bärande. Igen."),
och dels den här recensionen och hela grejen med goda handlingar ("Många av monologerna ger – kanske oavsiktligt – intrycket att genuint goda människor kännetecknas av en stor tillit till sina medmänniskor. Denna tillit gör det möjligt för dem att lyfta sig över det trånga egenintresset och i stället se till det allmänna bästa.[...] I motsats till de flesta ekonomer menar de att det varken är egenintresset eller konkurrensen som utgör den viktigaste drivkraften i arbetet på ett gott samhälle. Den viktigaste faktorn är i stället tillit medborgarna emellan – men samtidigt också medborgarnas tillit till samhället och dess institutioner.").
Kan vi bara.... jag vet inte... tänka på de där två citaten tillsammans en stund?
För att sedan fortsätta på samma tema så kan vi ju gå vidare och bara helt kort gå igenom lite av det här med SD:s lilla arbetsplatsturné och de efterföljande protesterna, protesterna mot protesterna och protesterna mot de som protesterat mot protesterna samt såklart mordhoten från sverigedemokraterna eftersom de precis som vanligt är helt wack i huvudet och inte ens kan nöja sig med att framföra en åsikt på ett vettigt vis som civiliserade människor utan vid minsta känslokänning istället måste starta trådar på flashback och skicka anonyma hatbrev om hur de ska våldta/mörda/stycka folk/deras barn/syskon/föräldrar/vänner/osv & whatever. Av någon anledning verkar ju SD-känslorna vara lite mer all over the place än andra människors, om man med place menar våldsbenägenhet och orimlighet.
I sydsvenskan kommenterar SD det här med att folk går från sina arbetsplatser för att inte behöva träffa Jimmie & co när de kommer på besök med att man inte borde ha ett jobb om man inte kan hantera att folk har olika åsikter. Jag känner såhär: kanske borde man inte vara POLITIKER om man inte kan hantera att det finns MÄNNISKOR (som inte är, eh, ariska?)?! Men vad vet jag.
De ledsna och sårade sverigedemokraterna tycker också att det känns "otryggt" att vårdpersonal hyser sådant agg mot ett visst parti, enbart på grund av partiets åsikter. Där kan jag ju spontant känna ungefär såhär: det finns nog en och annan vårdanställd (en tredjedel inom äldrevården har invandrarbakgrund, en klar majoritet är kvinnor) som tycker det känns rätt otryggt att behöva stå öga mot öga med människor som efter besöket inte bara kommer fortsätta bedriva sin rasistiska politik, som per definition är ett hot mot ens existens om man faller under någon av dessa kategorier, utan dessutom kommer gå hem, knyta upp slipsen och sedan skicka mordhot och gå ut på gatan och slå ner den jävla horan med järnrör etc.
Men det är såklart säkert också en hemskt jobbig och "otrygg" upplevelse för Jimmie att folk talar om att de inte gillar honom och går därifrån...
Hur som helst, för att knyta an detta till de inledande citaten - nu har ledningen för SUS gått ut med en varning till de vårdanställda, som i protest mot SD-besöken valt att bära en pin med "vårdpersonal mot rasism", eftersom vården ska vara "fri från manifestationer av alla slag" och "även den som har rasistiska åsikter måste känna att han eller hon får samma vård som alla andra".
För att förtydliga, det är alltså nu ansett som en orimlig och provocerande manifestation att vara för allas lika värde. Det anses nu som ett undantag. Det är "inte okontroversiellt" att medelst något så diskret som en PIN säga att HEJ hörni, jag hatar inte människor baserat på ursprung/kön/sexuell läggning/whatever! Vad säger det om vad som anses vara normalläget? Och under de förutsättningarna, vems röst är det som har rätt att skriva historien?
Och med en övervägande majoritet av en befolkning som tvingas leva i den otryggheten, både den rent faktiska hotbilden, men även den hotbild som säger att du inte ostraffat får protestera mot det, hur rimligt är det att bygga ett samhälle vars klimat innehåller ens ett uns av godhet?
(Rolig bonus: Jimmie Åkesson besöker saker! Jag försökte länka till denna skojiga på Facebook men den har blivit blockad. Det säger ju sitt det med...)
tisdag 8 april 2014
Välkommen hem!
Jag har varit i Italiensk vårvärme och cyklat stekig italiensk cykel (colnago med GULD, det blir väl knappast mer italienskt än så...?), druckit vin på vingård, druckit vin på hotell, druckit vin på strandrestaurang, druckit vin till frukost lunch mellanmål och fika samt ätit olika sorters fiskar och pastor. Cyklade även ett Gran Fondo vilket var min första erfarenhet någonsin av motionärsracing. Det var kul. Återkommer till det.
Allt som allt var det fett, man ska verkligen inte klaga när gud ger en lemonad rakt av. Vad man däremot kan klaga på är väl eventuellt det här att jag nu sitter i Borlänge, som ju är staden gud glömde, och det tydligen ska snöa inatt. Känner någonstans att mitt hemresebeslut känns en aning förhastat. Jag hade i detta nu istället för att blänga ut på en regnvåt parkeringsplats i mellansveriges mest kriminella stad kunnat ligga nycyklad på en soldränkt sluttning i skuggan av en vinranka med ett glas gårdsnära i ena näven och nån lagrad ost i andra?
Potentiell känsla:
Faktisk känsla:
Allt som allt var det fett, man ska verkligen inte klaga när gud ger en lemonad rakt av. Vad man däremot kan klaga på är väl eventuellt det här att jag nu sitter i Borlänge, som ju är staden gud glömde, och det tydligen ska snöa inatt. Känner någonstans att mitt hemresebeslut känns en aning förhastat. Jag hade i detta nu istället för att blänga ut på en regnvåt parkeringsplats i mellansveriges mest kriminella stad kunnat ligga nycyklad på en soldränkt sluttning i skuggan av en vinranka med ett glas gårdsnära i ena näven och nån lagrad ost i andra?
Potentiell känsla:
Faktisk känsla:
onsdag 2 april 2014
Oj, förlåt
Såklart, det är naturligtvis kvinnornas fel att männen slåss, måste sluta uppmuntra sånt beteende. Förlåt också för alla krig, våldtäkter, hustrumisshandlingar etc jag är skyldig till. Sorry, visste inte :(:(:(:(:(:(:(:(:(:(:((:((((((((((((((:::::((((((((((
Det väl säkert också vårt fel att vi inte förtjänar pengar..... :((((
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)