Att möblera om sin cell är inte att bli utsläppt ur fängelset - om Miss Skinny-kampanjen

Den här Miss Skinny-kampanjen var ju föga förvånande en PR-kupp. Bakom det hela låg byrån Shout och organisationen Frisk & Fri som arbetar med att bekämpa ätstörningar och som genom att tapetsera affischtavlor samt annonsera på Facebook och i bloggar på det här viset ville få uppmärksamhet till frågan.

Frisk & Fri säger själva såhär om kampanjen:

I 30 år har vi på Frisk & Fri arbetat mot ätstörningar, för ett samhälle där alla är fria att vara sig själva. Men det går för långsamt. Vi lanserade Miss Skinny för att uppmärksamma åt vilket håll utvecklingen går. Vi måste börja prata om det här.
I samband med detta presenterar vi en märkning för modeindustrin. För sannare skönhet. Ätstörningsproblematiken är komplex; allt handlar inte om skeva ideal. Men de bilder vi utsätts för varje dag driver utvecklingen åt fel håll. Modeindustrin måste ta sitt ansvar, och vi måste ta vårt.

För att ha varit en organisation som jobbat med de här frågorna längre än vad jag knallat runt på denna jord så tycker jag nog att det finns ett antal problem i den här röran. De två tyngsta tycker jag är följande:

1. Självklart är uppmärksamhet guld värt i reklambranschen, och självklart är reklamvärlden sällan särskilt moraliskt högtstående. Att Shout kommer med denna idé är därför inte särskilt märkligt, den har renderat jättemycket publicitet och diskussion så de high fivear säkert kontoret runt. Däremot kan jag tycka att Frisk & Fri borde haft vett nog att inte själva bli den eld de påstår sig försöka släcka.

Visst är det sant att vi lever med en modebransch som verkar för ett allt annat än sunt ideal och som berättar det för oss i tid och otid genom modeller, storlekar och ouppnåelig perfektionism osv, men även om tex H&Ms badmodeller är retuscherade till oigenkännlighet så kvarstår faktum: inte förrän nu har elvaåriga tjejer faktiskt fått frågan direkt ställd till sig, rent bokstavligen - Passar du in? Är du smalare än normalt? Är du size zero och därmed vacker "på riktigt"?

Detta må ha varit en "strategi" för att få oss att "tänka till", men fattar din elvaåriga dotter det? Läser hon Resumé? Eller kommer hon minnas den där reklamtavlan utanför skolbusshållplatsen och på hennes facebooksida som upprepade gånger manade henne till självkritik med frågan "Do you fit in?".

2. Frisk & Fri ska alltså i och med den här kampanjen även införa en märkning för modeindustrin. Det är oklart exakt hur den här märkningen kommer att fungera, men en inte alltför vild gissning är väl att den kommer att döma ut de som använder sig av alltför underviktiga modeller och liknande tydliga skevheter. Tanken är väl även här god i grunden. De vill att vi ska kunna sålla i vårt konsumerande, och vara någon form av eko-märkning för modebranschen.

Problemet med detta är förstås det att det därmed per definition fortfarande finns ett rätt och ett fel utseendemässigt. Frisk & Fri vill verka för en "sannare skönhet", men vilken är den osanna? Den smala? Den opererade? Den sminkade? Den, i Frisk & Fris ögon, "onaturliga"?
Det är naturligtvis absurdt både att de påstår att det finns ett korrekt sätt att vara snygg på, men även att de ens driver en kampanj som handlar om hur fan vi ser ut? De fortsätter lägga fokus på skönhet, att vara attraktiv, att ha rätt kroppsform (vad detta "rätt" nu än innebär), de fortsätter skapa mallar för vad som är acceptabelt att vara, se ut som och hur man får agera. De fortsätter tala om för oss att det är VIKTIGT(?!) och att det är något för en yttre part att bedöma.

Rimligen borde en organisation mot ätstörningar vilja lägga fokus på allt annat än just det.

Ett tips till Frisk & Fri & Shout: Att möblera om sin cell är inte att bli utsläppt ur fängelset.