Tänkte i kontrast till den här "för det vidare"-grejen då berätta om MIN första lärare som gav mig tvångstankar och tog mig ur allt vad lust att lära hette (och då var jag ändå en unge som lärde mig läsa/skriva vid 4 års ålder och hade längtat efter skola och läxor i ett år innan jag fick börja ettan, så det krävdes ändå lite jobb!) men jag vene, går väl inte att vara bitter över nu?
(jo det går)
Kan ju inte hjälpa att jag ändå ibland tänker på hur det hade kunnat bli om jag fått en lärare som sett och stimulerat inte bara de efterblivna och korkade...
Hen kom aldrig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar