Här kommer en spaning: jag är HELT säker på att religion kommer bli nästa kulturella trend.
Varför tror du det? undrar ni, och det ska jag berätta.
Det ena är att jag tror att den här träningstrenden, som ju länge nu varit den moderna människans kyrka (ni kanske minns detta inlägg? http://lisastrom.blogspot.se/2014/03/tre-ave-maria-och-tre-burpees.html ), kommer bli avtagande. Dels eftersom ingenting peakar hur länge som helst, och dels eftersom jag tror att vi mer och mer kommer inse att det inte förändrade varken oss själva eller våra liv i särskilt mycket större utsträckning än att vi duschar oftare och är hungrigare. Folk kommer nog säkert visserligen fortsätta träna eftersom once you go black osv, men som lifestyle-preferens och som identitetsmarkör är jag rätt säker på att träningen är på väg ut. Snart kommer folk kunna jogga en runda utan att starta en blogg/säga upp sig och utbilda sig till personlig tränare/bli glutenintoleranta, och tacka Gud för det! (ehheh)
Så det är det ena. Vi har försökt sona våra synder medelst crossfit i några år nu och alla hatar fortfarande sig själva, det är dags för något nytt!
Det andra skälet till att jag tror att folk kommer börja knäppa händerna lite mer frekvent än tidigare är att jag tror att det kommer komma som en reaktion på det här med att världen är i upplösning. Eller ja, den här bilden vi får av att den är det, i alla fall. Sanningen är ju som bekant att vi förmodligen har lite för stor tillgång till lite för mycket information om världsläget för att vi inte ska bli vrak (säger yours truly som varande någon som senast i förra veckan låg i ett knä och grät otröstligt pga panik över klimatkrisen och hur JÄVLA KÖRT DET ÄR DET ÄR LIKA BRA ATT DÖ PÅ EN GÅNG, så tro mig när jag säger no judgement ...). Det är visserligen bra med "transparens" och jag är inte emot ett samhälle som förser människor med information. Jag är alltså helt för den här situationen egentligen eftersom alternativet hade varit ännu värre. Men nog hade vi ändå varit ett lite mer nöjt gäng om vi inte var riktigt lika välinformerade? Haft lite mindre koll. Haft en värld som inte var större än ens eget lilla rent fysiska hörn av den. Då hade vi som samhälle säkert dessutom tagit hand om tex tiggarna som nu i bästa fall mest ignoreras. Poängen är alltså att vi informeras om kriser 24/7 och det stressar många av oss, och som ett samhälle av människovrak på grund av ständig information om att ingenting är pålitligt (politiker:korrupta; miljön:körd; flyktingkrisen:oändlig; regnskogen:rökt; våldet:ökande; jämställdheten:hahahaha; FN:inte ens dom!; ekonomin:evigt rödsiffrig; etc etc) så tror jag att andligheten är en het potatis. Folk kommer känna ett större behov av att känna en högre mening och samhörighet som plåster på de själsliga skrapsår som ständigt rivs upp av att snubbla vid apokalypsens rand. Hence: änglakör!
Det var två. Det tredje är att jag faktiskt tror att klimatfrågan kommer få större fäste. Inte hos de stora bolag som kan påverka det på riktigt alltså (kul skämt ändå!), så vi kommer fortfarande vara körda, men hos den enskilda människan. Det kommer förmodligen leda till att fler kommer sluta äta animalier (hurra!), men även att det kommer bli en backlash konsumtionsmässigt i somliga kretsar. Men utan kick vill ingen vara i guds lilla barnaskara, så för att få den känsla av identitetskonstruktion man tidigare shoppade sig till så kommer man istället söka sig den andligen i en eller annan form.
Det fjärde är att SD är svinstora och de har ju vunnit över ca alla sina väljare på att måla upp en bild av ett Sverige som var/är/ska vara typ som "Änglagård"-byn var innan Bergström/Wolf kom dit och SABBADE ALLT som vore de flyende från en humanitär katastrof, och där gick alla i kyrkan var söndag .
Det femte är en samlingsgrupp av trådar jag inte hinner utveckla mer nu: 1. tv-programmet "tro hopp & kärlek" och det faktum att det sänds helt okritiskt och utan ifrågasättanden i public service som vore det helt normalt att vara frikyrkopastor, 2. den generella amerikaniseringen som såklart mer och mer normaliserar även deras wacko förljugna kristendom, 3. behovet av ritualer i en globaliserad värld som urvattnar många av de traditioner som tidigare fick folk att känna att de följde någon form av utstakad livsbana (dop, konfirmation, bröllop, osv).
Det var det, vad tror ni?
2 kommentarer:
Stämme. Redan nu ser man en reaktion från den läskiga samtiden bakåt mot ett tryggare/enklare liv. Man saftar o syltar, kan baka 7 sorters småkakor och döper ungarna till Rolf. Det som nu är ett vagt "ja jag tror väl på nåt" kommer nog utvecklas mot ett mer traditionell troende. För vad är väl mer trösterikt i orostider än att allt har en mening ändå?
Spännande teori! Jag undrar dock om det är någon särskild sorts religiositet du tror kommer göra comeback? Eller kommer rentav en ny växa fram? Jag menar, svenska kyrkans storhetstid känns rätt avlägsen och eftersom man vattnat ur sina dogmer rätt så rejält på sistone så känns den liksom lite för "lame" för nutidsmänniskan. Crossfit och scientiologi t.ex. har båda en tydlig och wacko lära, och det känns som att det lite det vi söker?
Dock tror jag att lite äkta religiositet i form av en stor världsreligion skulle vara att föredra framför den sekterism som folk tycks dras till i dagsläget. Comeback för svenska kyrkan, ideellt arbete i idrottsföreningar, gluten och bokläsning hoppas jag på.
Skicka en kommentar