måndag 29 september 2014

Ledsamt & långsamt

Det är ju fortfarande en bit till toppformen, om man säger så. Sprang i lördags ett långpass i skogen men fick stanna ett antal gånger och typ... andas? Samla kraft? Oklart om det sitter i huvudet eller i kroppen, men eftersom jag hur det än var kunde fortsätta i all tid och evighet så får vi väl anta att den här eviga tröttheten primärt är mental. Längtar till årsskifte och sysselsättningsskifte. Man kan säga att min vardag tär, och det tar sig väl uttryck på alla fronter. Så less på att vara less.


2 kommentarer:

Lina sa...

Tycker mig känna igen dom där symptomen. Gick omkring ett halvår och kände mig som ett sänke/grinade/hade diffust ont. Jag sa upp mig, och nu (tre månader) börjar det kännas bra. Sover fortfarande osannolikt mycket, men när jag är vaken är jag iaf vaken. Bra om det är sysselsättningsskift på g, tror jag.

Lisa sa...

ja fy vad värdelöst det är, men jag tror också det kommer hjälpa. Skönt att det börjar vända för dig, man ska inte ha det så!