Nu var det ett tag sen igen, men jag försöker verkligen applicera det här med att om man inte har något att säga så kan man vara tyst. Mardrömmen är att bli en blogg som lägger upp en stämningsfull bild och nåt citat. Så jag kämpar på.
Har tävlat lite sedan sist med förväntad framgångsnivå (halvdan) eftersom jag fortfarande inte lärt mig att tygla min egen startfållepepp och således även fortsatt gått ut i samma tempo som herrtäten och ba "det här känns rimligt!!!" för att sedan tvärdö 3 km senare eftersom jag bara är en medelmåttig tjej. Gamla hundar och sittande.
Jag har också pratat med flera olika spännande människor om flera olika spännande projekt som rör mina tre favoritämnen: idrott, skrivande & jämställdhet och alla känns roliga och utmanande! Längtar nu efter att få åka till havet och bli en författargubbe med skägg och fiskebåt och nån oljemålande konstnärsvän men det är väl detaljer för ett senare skede i processen.
Vad jag mer har gjort, som kanske är det mest otippade, är cyklat distans! JAG VET. Tog mig till Vaxholm och tillbaka. Eller rättare sagt, tog mig till Vaxholm, fikade, kämpade mig tillbaka. Att inte ha tränat ett enda pass längre än tre timmar (och det är bara ett enda längre än två h!) kan man ju konstatera kändes en del. Oerhört knäckande för mig som brukar kunna cykla i hundra dygn utan ens en drickapaus, men tydligen måste man underhålla sin distansform även om man är distansdrottning. Skräll, jag vet.
Nu googlar jag weekendresor. Eller enkelbiljetter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar