Till skogs

Var ute och kutade en sväng med Toppfysik-Emma igår. Upplägget var Emmas och ungefär det här: "Det KAN vara mellan 15-20 k, det är nog ganska mycket obanat, jag är inte helt säker på om jag hittar varken dit eller hem, men det löser sig nog!". Att springa obanat är ju mitt nyaste bästa och jag vill helst inte göra annat någonsin igen så jag hade peppat hela helgen.

Ok. Jag hade även helgarderat och stålsatt och tagit med mig mobiltelefon inför eventuella krissituationer. Det skulle visa sig vara föga hjälpsamt då sträckningen var utanför gps-täckningen. Men det visste jag ju inte då. I själva verket är den där typen av äventyrslöpning som kryptonit för mig pga traditionellt sett ENORMT ångestig på okänd mark. Men tydligen har jag slutat med det nu? Aja. Mer om det en annan gång.

Det hela slutade på 22 km och 2,5 h. Man kan ju då tänka sig att det inte var så lättsprungen terräng eftersom vi ändå är relativt unga/friska/starka/osv. Passade på att klippa skuggs högsta topp när vi ändå var i farten och det höjde väl inte heller snitthastigheten om man säger. Å andra sidan höjde det utsiktskvoten och man är väl en livsnjutare av rang som värderar även sådant här i livet.

Gjorde varsin faceplant eftersom det är svårt att lyfta på fötterna samt överskattade vårt lokalsinne å det grövsta när stigen plötsligt tog slut. Men man är väl inte sorten som gråter blod över något så världsligt som en förlorad stig när man varit utan riktning i livet varje dag since 1984. Vi fortsatte bröta oss fram mellan träden som två älgvalpar i fast övertygelse om att stora vägen låg mitt framför oss och vi när som helst skulle komma ut på den. I själva verket hade vi hela tiden rört oss parallellt med vägen och skulle aldrig någonsin komma att korsa den hur uthålliga och envisa vi än skulle vara.

Så småningom började den insikten komma till oss och vi beslutade att vända för att inte behöva göra en Into the wild och ägna resten av våra liv åt att dansa med vargar etc. Problemet var då att vi gått så långt utanför stigen att vi inte riktigt hittade tillbaka varifrån vi kommit. Lite på måfå grävde vi oss fram i riset och försökte positivt tänka att något myrhål såg "bekant ut". Åtminstone tills Emma tvärsäkert kände igen en "grankvist". Det är extremt oklart om man ska lita på att någon har rätt när man är vilse och denne känner igen en "kvist" mitt ute i skogen. Fast i det här fallet hade hon rätt. Sen försökte hon lura ut mig i EN SJÖ?? Lyckades avstyra detta och kom hem någorlunda torrskodd (nä) och helskinnad (ja). Ägnade sedan eftermiddagen åt att se ut en riktning på karta som gör att man kan fortsätta på den vilseledda vägen och komma ut på andra sidan skogen. Kanske.

Är ändå enormt peppad på att testa.

Att möblera om sin cell är inte att bli utsläppt ur fängelset - om Miss Skinny-kampanjen

Den här Miss Skinny-kampanjen var ju föga förvånande en PR-kupp. Bakom det hela låg byrån Shout och organisationen Frisk & Fri som arbetar med att bekämpa ätstörningar och som genom att tapetsera affischtavlor samt annonsera på Facebook och i bloggar på det här viset ville få uppmärksamhet till frågan.

Frisk & Fri säger själva såhär om kampanjen:

I 30 år har vi på Frisk & Fri arbetat mot ätstörningar, för ett samhälle där alla är fria att vara sig själva. Men det går för långsamt. Vi lanserade Miss Skinny för att uppmärksamma åt vilket håll utvecklingen går. Vi måste börja prata om det här.
I samband med detta presenterar vi en märkning för modeindustrin. För sannare skönhet. Ätstörningsproblematiken är komplex; allt handlar inte om skeva ideal. Men de bilder vi utsätts för varje dag driver utvecklingen åt fel håll. Modeindustrin måste ta sitt ansvar, och vi måste ta vårt.

För att ha varit en organisation som jobbat med de här frågorna längre än vad jag knallat runt på denna jord så tycker jag nog att det finns ett antal problem i den här röran. De två tyngsta tycker jag är följande:

1. Självklart är uppmärksamhet guld värt i reklambranschen, och självklart är reklamvärlden sällan särskilt moraliskt högtstående. Att Shout kommer med denna idé är därför inte särskilt märkligt, den har renderat jättemycket publicitet och diskussion så de high fivear säkert kontoret runt. Däremot kan jag tycka att Frisk & Fri borde haft vett nog att inte själva bli den eld de påstår sig försöka släcka.

Visst är det sant att vi lever med en modebransch som verkar för ett allt annat än sunt ideal och som berättar det för oss i tid och otid genom modeller, storlekar och ouppnåelig perfektionism osv, men även om tex H&Ms badmodeller är retuscherade till oigenkännlighet så kvarstår faktum: inte förrän nu har elvaåriga tjejer faktiskt fått frågan direkt ställd till sig, rent bokstavligen - Passar du in? Är du smalare än normalt? Är du size zero och därmed vacker "på riktigt"?

Detta må ha varit en "strategi" för att få oss att "tänka till", men fattar din elvaåriga dotter det? Läser hon Resumé? Eller kommer hon minnas den där reklamtavlan utanför skolbusshållplatsen och på hennes facebooksida som upprepade gånger manade henne till självkritik med frågan "Do you fit in?".

2. Frisk & Fri ska alltså i och med den här kampanjen även införa en märkning för modeindustrin. Det är oklart exakt hur den här märkningen kommer att fungera, men en inte alltför vild gissning är väl att den kommer att döma ut de som använder sig av alltför underviktiga modeller och liknande tydliga skevheter. Tanken är väl även här god i grunden. De vill att vi ska kunna sålla i vårt konsumerande, och vara någon form av eko-märkning för modebranschen.

Problemet med detta är förstås det att det därmed per definition fortfarande finns ett rätt och ett fel utseendemässigt. Frisk & Fri vill verka för en "sannare skönhet", men vilken är den osanna? Den smala? Den opererade? Den sminkade? Den, i Frisk & Fris ögon, "onaturliga"?
Det är naturligtvis absurdt både att de påstår att det finns ett korrekt sätt att vara snygg på, men även att de ens driver en kampanj som handlar om hur fan vi ser ut? De fortsätter lägga fokus på skönhet, att vara attraktiv, att ha rätt kroppsform (vad detta "rätt" nu än innebär), de fortsätter skapa mallar för vad som är acceptabelt att vara, se ut som och hur man får agera. De fortsätter tala om för oss att det är VIKTIGT(?!) och att det är något för en yttre part att bedöma.

Rimligen borde en organisation mot ätstörningar vilja lägga fokus på allt annat än just det.

Ett tips till Frisk & Fri & Shout: Att möblera om sin cell är inte att bli utsläppt ur fängelset.

Olika

Tänkte i kontrast till den här "för det vidare"-grejen då berätta om MIN första lärare som gav mig tvångstankar och tog mig ur allt vad lust att lära hette (och då var jag ändå en unge som lärde mig läsa/skriva vid 4 års ålder och hade längtat efter skola och läxor i ett år innan jag fick börja ettan, så det krävdes ändå lite jobb!) men jag vene, går väl inte att vara bitter över nu?

(jo det går)

 Kan ju inte hjälpa att jag ändå ibland tänker på hur det hade kunnat bli om jag fått en lärare som sett och stimulerat inte bara de efterblivna och korkade...

Hen kom aldrig!

Tusingar

Igår sprang jag tusingar. Vet inte riktigt vad som är en rimlig nivå att ligga på? Höll mig mellan 3.30-3.50 med kanske 300m joggvila, men det är svårt att vara jämn utomhus när det är medvind och motvind och lite uppför och lite nerför och lite allt möjligt. Skulle vilja kunna ligga på jämn 3.30-fart, det skulle kännas gött och lagom. Vad som nu är "lagom". Jag har heller ingen aning om hur man liksom kan överföra olika farter till antagen tid på en viss sträcka så ingenting säger mig egentligen någonting. Så himla oerfaren.

Blev sen sjuk. Men jaja. Har legat på soffan med migrän och tumlat runt med hundar. I helgen ska jag till Sälen och springa fjällhalvmara igen. Hoppas på sol den här gången! Och snabba ben!

Utvärdering

Saker jag skulle vara asbra på att jobba med:

1. *fazhion*
2. rubriksättning
3. som kritiker inom vad som helst

Saker jag skulle vara dålig på:

1. allt mat-/restaurangrelaterat
2. coach
3. säljare

Hej kompis

Hur mår du? Jag mår bra. Det är höst. Har köpt rosa skor att springa i skogen med. Tänkte jag skulle göra ett tag.