Det är ju fortfarande en bit till toppformen, om man säger så. Sprang i lördags ett långpass i skogen men fick stanna ett antal gånger och typ... andas? Samla kraft? Oklart om det sitter i huvudet eller i kroppen, men eftersom jag hur det än var kunde fortsätta i all tid och evighet så får vi väl anta att den här eviga tröttheten primärt är mental. Längtar till årsskifte och sysselsättningsskifte. Man kan säga att min vardag tär, och det tar sig väl uttryck på alla fronter. Så less på att vara less.
måndag 29 september 2014
tisdag 23 september 2014
Armgiven
Succén fortsätter, och jag med den. Igår var jag på gymmet som den fitnesstjej jag är. Hade tights och färgglada sneakers eftersom jag kan det där med vikten av att klä sig för sitt uppdrag.
Gjorde min favoritövning: enbensböj med kettlebell. Gjorde även en och annan övning som inte är min favorit, tex armhävning = oerhört tråkig övning? Har provat ALLT för att få det roligt eftersom jag 1. tycker det är en "bra" övning pga funktionell, helkropps, blabla och 2. det är lite mäkt att kunna göra väldigt många armhävningar?
Men trots försök med två fötter, en fot, sneda armar, med pilatesboll, med trx-band, med bosu, med bänk, med medicinboll, med hantlar, med bendrag, uppochner, med rotation, på tid, som maxtest, i stege, i intervallform eller bara i pur spontanitet så har jag fortfarande inte lyckats hitta smaken som får medicinen att gå ner, som man brukar säga. Trist. Ingen imponerande bringa för mig till beach 2015 med andra ord. Tur man inte springer med torson.
Gjorde min favoritövning: enbensböj med kettlebell. Gjorde även en och annan övning som inte är min favorit, tex armhävning = oerhört tråkig övning? Har provat ALLT för att få det roligt eftersom jag 1. tycker det är en "bra" övning pga funktionell, helkropps, blabla och 2. det är lite mäkt att kunna göra väldigt många armhävningar?
Men trots försök med två fötter, en fot, sneda armar, med pilatesboll, med trx-band, med bosu, med bänk, med medicinboll, med hantlar, med bendrag, uppochner, med rotation, på tid, som maxtest, i stege, i intervallform eller bara i pur spontanitet så har jag fortfarande inte lyckats hitta smaken som får medicinen att gå ner, som man brukar säga. Trist. Ingen imponerande bringa för mig till beach 2015 med andra ord. Tur man inte springer med torson.
söndag 21 september 2014
Högform
Gårdagens träningsdos: 5 km i knapp styrfart
Efter det: 11 timmars sömn
Dagens träningsdos: 8 km i joggtempo
Det tar sig, med andra ord, säger nu inte längre bara mordbrännaren utan även jag!
Visserligen var det väl lite klent med människor som i chock stannat till mitt i rörelsen på sin promenad, förstummade av spänsten och lättheten i mitt steg längs grusvägarna, men det kan faktiskt ha precis lika mycket att göra med faktumet att det ösregnade. Ingen vill väl stå still och bli kall i regnet. Jag passerade dem med en menande blinkning och ett överseende leende, mimandes "det är ok", så jag tror de förstod att jag förstod. Man vill ju hålla stämningen god ute i spåren!
Efter det: 11 timmars sömn
Dagens träningsdos: 8 km i joggtempo
Det tar sig, med andra ord, säger nu inte längre bara mordbrännaren utan även jag!
Visserligen var det väl lite klent med människor som i chock stannat till mitt i rörelsen på sin promenad, förstummade av spänsten och lättheten i mitt steg längs grusvägarna, men det kan faktiskt ha precis lika mycket att göra med faktumet att det ösregnade. Ingen vill väl stå still och bli kall i regnet. Jag passerade dem med en menande blinkning och ett överseende leende, mimandes "det är ok", så jag tror de förstod att jag förstod. Man vill ju hålla stämningen god ute i spåren!
fredag 19 september 2014
Rapport från kistan
Hej comrades, här kommer ett sista flämtande andetag från sjukstugan. Såhär när livet präglats av sjukdom i ca 3 veckor känns det naturligtvis hemskt rimligt att rassla igång en gammal träningsblogg igen. Avstånd bygger väl närhet eller hur det nu är man brukar motivera distansförhållanden, och mer distans än såhär har jag nog inte haft till min träning sedan jag blev vuxen.
Hittills har jag provat att: 1. vila mig frisk och 2. träna mig frisk.
Båda alternativen har haft måttlig framgång, dvs ingen. Igår tog jag till desperata åtgärder och kollade mitt HB ty den trötthet som ridit denna lilla flickstackarkropp har inte precis varit av normala mått. Trist (eller ja, bra egentligen antar jag) nog hade jag inget för det, för där satt jag väl blodstinn med helyllevärden som hade jag inte gjort annat i livet än käkat blodpudding och spenat (vilket jag heller inte har, om man ser till de senaste dagarna!).
Hur det nu än är så vet jag alltså fortfarande inte vad fan som är felet, men ambitionen jag hade att slå ett mäktigt milpers i helgen har av förklarliga skäl fått stryka på foten. När man inte ens kan ta en promenad i livsnjutartempo utan att behöva återhämta sig medelst 12h sömn och en näve blandat antiinflammatoriskt och febernedsättande så måste faktiskt förhoppningarna tas ner på jorden en aning.
Men imorgon ska jag prova att röra på mig!
Hittills har jag provat att: 1. vila mig frisk och 2. träna mig frisk.
Båda alternativen har haft måttlig framgång, dvs ingen. Igår tog jag till desperata åtgärder och kollade mitt HB ty den trötthet som ridit denna lilla flickstackarkropp har inte precis varit av normala mått. Trist (eller ja, bra egentligen antar jag) nog hade jag inget för det, för där satt jag väl blodstinn med helyllevärden som hade jag inte gjort annat i livet än käkat blodpudding och spenat (vilket jag heller inte har, om man ser till de senaste dagarna!).
Hur det nu än är så vet jag alltså fortfarande inte vad fan som är felet, men ambitionen jag hade att slå ett mäktigt milpers i helgen har av förklarliga skäl fått stryka på foten. När man inte ens kan ta en promenad i livsnjutartempo utan att behöva återhämta sig medelst 12h sömn och en näve blandat antiinflammatoriskt och febernedsättande så måste faktiskt förhoppningarna tas ner på jorden en aning.
Men imorgon ska jag prova att röra på mig!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)