Epicenter

Det är så konstigt det här med att ha en blogg som sköts såhär styvmoderligt. I min värld har min(a) tidigare blogg(ar) alltid varit självklara center of the interwebz, jag har liksom inte ens reflekterat över att andra människor INTE skulle tycka det?! (Rimligt, sansat, ödmjukt, verklighetsförankrat, etc...). Då var bloggen internets egen galapremiär, partyblåsa, konfetti, efterfest med kanyewest, frukostbuffé, årgånsvin, nobelpristagare, USAIN BOLT. Nu känns det mer som att vi håller till på någon bakgata och tjuvröker tillsammans över sentimentala tillbakablickar på fornstora dagar??

Antar att min något mer tilltagna livserfarenhet har lärt mig något i alla fall.


Idag sprang jag 4*1000. Det var bra för mig. Tävlade ju visserligen i lördags men annars har det snålats på intervallerna på senaste tiden. Jag skyller detta på att jag bytt jobb och således varit utmattad av alla nya intryck i form av tex ny kaffemaskin, nytt kontor, nya lösenord, nya kollegor att komma ihåg namnen på och allt annat sånt där som tar extremt mycket kraft innan det blir självklara vardagsdetaljer. Skyller det också på att jag gymmat rätt kontinuerligt(!!!!!), skaffat rutor och en förmåga att göra dips. Sånt sjukt ägande att behärska såna stångövningar. Kvar är dock them chinz. Siktar på det till VM2015.

ST10

Hej, vad gör ni?

Jag har sprungit ett lopp i urskog och över stock och sten. Var såhär glad innan:

 

Står där i mitten och tomtjålar som om morgondagen inte fanns, eller åtminstone som om tävlingen inte fanns inom tio minuters nära framtid. Efteråt var jag SLIGHTLY mer stum, men så hade jag också blivit trea bakom två tjejer som gör milen på ca 37 minuter så. att. det. Fullt rimligt. Låg faktiskt till och med tvåa i 5k innan jag blev trött. Ville gå hem efter 500 meter. På fullt allvar tänkte jag vid första kilometermarkeringen att jag var tvungen att bryta för det var fan inte rimligt att må såhär dåligt i nio kilometer till. Men så öppnade jag också i typ 3.30-tempo vilket är en bra bit utanför min bekvämlighetszon så det kan ju eventuellt ha haft med det att göra. 

Hur som helst så föll jag för grupptrycket och gnetade mig igenom resten av loppet också. Tur var väl det när vi nu ändå var ute i snöslasket. Slutade alltså som tredje dam och artonde om man räknar in herrklassen. Att bara ha 15 killar som är snabbare är ändå rätt värt det med, även om det inte räknas.

Dagarna innan och dagarna efter har jag kryddat med en mix av ryggskott och migrän. Toppformen är nära nu osv....