Förlåt, jag vet att ni har saknat (ehe).
Om ni undrar vad jag gjort så undrar ni i tomme för jag har enbart jobbat och spelat candy crush. Har väl ett rätt soft uppskjutarbeteende på det viset. Min far också, jag har fått det därifrån. Svenskan hade ju någon artikelserie om prokrastinering för några veckor sen som fick min pappa att bli eld och lågor av identifiering och det är ju inte som att jag inte är min fars dotter även i den aspekten om man säger.
Andra aspekter som jag är det: pigmenteringen, stoltheten, den otrevliga tonen vid stress, det nöjda som kommer av att veta bäst.
Önskar jag fortfarande rökte så jag hade kunnat ägna dagarna åt att ligga på nån balkong och röka sommarcigg (ni vet de där som är för varma egentligen?) och svettas med dammig espresso. ÄVEN HÄR min fars dotter? Min längtan är så himla årstidsbunden, går att förutsäga så enkelt att vem som helst kan få vara nostradamus.
Jaja. Har även i det här livslä:et läst Murakamis första trilogidel i den här 1Q84. Alltså jag fattar inte varför jag hela tiden tror att jag gillar honom? Så korkat. Det beror enbart på ett fyndigt stycke i boken om löpning och någon slags tro jag har på andras smak men det borde man väl lärt sig vid det här laget att andras smak i 99% av fallen är i bästa fall ett skämt och i sämsta fall trötta författare med en förkärlek för gulligheter och "fantasi"?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar