En pudel

Ni vet den här leken(?) man gör när man ska bestämma vad man skulle välja av en viss sak om man bara fick ha den enda sedan i resten av sitt liv? Typ vad skulle du välja för klädesplagg om du bara fick ha på dig det enda i resten av ditt liv, osv. I min ungdoms glada dagar höll vi av någon anledning ganska ofta på sådär när det gällde mat. Kanske för att jag kände rätt många veganer och andra med redan begränsade matvanor som liksom fick ämnet att kännas aktuellt, jag vet inte. Hur som. Reglerna utvecklades ju med tiden till att bli rätt specifika. Man får tex räkna med att man får ha salt & peppar och lite basickryddor, men inte typ, tillbehör. Och.Så.Vidare.

Slutsatsen blev i alla fall alltid att potatis skulle vara det optimala livsmedlet att välja. Det kom i och för sig alltid nån himla besserwisser som ba "amen hallå, hörni, om man väljer ÄGG, då får man faktiskt i sig allt man behöver utom c-vitamin...!!!", men som totalt hade missat tanken på hur vidrigt det skulle vara redan efter en halv dag enkom fylld av ägg. Potatis däremot. Teh shixznit.

Nu är jag hur som helst beredd att revidera den där EFTER ÅRATAL av grubblande framkomna slutsatsen, för om jag bara fick äta en grej så skulle det ju vara det här:

Lunchinlägg

Läser Christine de Pizan. I studiesyfte förstås. Det är lite som att läsa en medeltida Cosmopolitan. Eller kanske typ, en medeltida version av Afotnbladets Eva Rusz, förutom då att kvällstidningarnas frågespalter fortfarande är medeltida, så det är väl inte en så bra jämförelse ändå. Hur som helst. Det här alltså:

"Antag att mannen, som kan tillhöra vilken samhällsklass som helst, beter sig motbjudande och våldsamt mot sin hustru och inte visar henne någon kärlek eller inleder en kärleksaffär med en annan kvinna. Om hustrun inte kan ställa allt till rätta, måste hon stå ut med detta, hyckla och på ett klokt sätt låtsas att hon inte lagt märke till det och att hon faktiskt inte känner till det. Som en förståndig kvinna tänker hon: "Om han gör livet surt för dig och du grälar på honom, har du ingenting att vinna utan spjärnar bara mot udden. Han kanske överger dig och då kommer folk att skratta åt dig ännu mer och dra skam och vanära över dig, och det kanske skulle bli ännu värre för dig. Du måste leva och dö med honom hurdan han än är."
Efter att ha gjort dessa reflektioner bör den kloka damen anstränga sig för att behålla hans intresse genom att vara behaglig och vänlig, och om hon tror att det vore bättre att tala med honom, skall hon milt och taktfullt bringa saken på tal, när de är ensamma tillsammans. Än kan hon förmana honom av tillgivenhet, än vädja till den misskund som han bör visa henne, och än genom ett leende vilja verka göra saken till ett skämt."

Härliga tider!

Annars kan man förstås säga det som min argaste favvistjej istället:



Utöver det, NYTT PÅ KADENS, förstås. Som vanligt. Som hela tiden. Men ni håller väl koll?

Håll ut! Håll ut!

Nytt på Kadens igen! Läs läs läs!

Har ni tålamod med mig? Jag vet ju att det, vilken dag som helst (tex gissningsvis den dag jag säger att jag lägger ner det här nu), kommer komma ett helt vansinnigt sug efter att härja i den här fina gamla bloggen också. Jag har liksom inte hjärta att slita mig! Samtidigt vet jag inte riktigt hur jag ska hantera två stycken? Hur ska jag fördela? Vad ska jag ha vart? Vem kommer fortfarande läsa den här? Ååååhhh.

Och då är jag ändå inte typen som lider av separationsångest. Jag har ju flertalet gånger slängt så gott som hela mitt bohag helt utan sentimentalitet eller tramsig ovilja till frånslit. Jag älskar att slänga! Älskar att radera! Har delete:at åtskilliga ÅR av livs- och blogghistorik förr, så jag borde väl kunna hantera.

Jaja, det kommer väl falla på plats det där med.
Så länge: bear with osv. Och som plåster på såren bjuckar jag på min bästa låt på det gamla goda kärlekstemat:

belgare och cykelcross!

Har bloggat om Duvel! Pommes! Cannondale SuperX! på Kadens. Läs det!

Lisa - nu på kadens.se

FY fan, lyllos er! Nu dubbelt så mycket Lisa, för nu bloggar jag även på kadens.se.


HÄR hittar ni den bloggen. Jag tror vi behåller den här också för framtida tramsande, så byt inte ut era länkar, men lägg gärna till även den andra i era listor!

Mer VM, falusorten förstås.

Bilder stulna från Oscar, Öijer & Adam.

Hörni, känner ni inte lite att ni nog ändå måste flytta hit ni också när ni får se bilder som de här?

Före start! Så mycket snabbt samlat på så liten yta. Det är helt sjukt. Jens är reservtävlingschef plus har mästarskoöverdrag så han får tydligen starta en halv cykel framför? Oscar fick å sin sida starta några meter än mer framför. Det är mycket med de där handikappen. Borde inte jag som tjej få starta typ ett varv framför? Jag ska lägga fram det som förslag nästa gång.

Clash of the t(h)i(n)tans? 

Efter 3*2 varv får man cykla hem. Och enda anledningen till att man vill det är ju för att man vet att man får göra om det redan om en vecka, om man vill ha sällskap, och vilken dag som helst om man klarar sig utan. Jag gör förstås inte...

...för allt jag vill är väl bara att få cykelumgås lite? Här står jag väl kanske och håller någon trevlig föreläsning för Adam om hur ostumma ben jag kommer ha under alla varv. Han i sin tur responderar väl med en utförlig beskrivning av exakt hur stumma han kommer ha. Det är ett av våra favoritsamtalsämnen.

(Men det här bildformatet hörni? Vi kan ju inte ha det såhär? Jag ska ta tag i det vilken dag som helst, jag lovar.)

Onsdags-VM!

Superkul! Onsdags-VM! Tillika mitt första riktiga träningspass på ungefär en månad. Superform, således. Eller om det var det som det inte var? Har väl hört att det här med icke-träning inte är det recept man brukar rekommendera för förbättrad prestation. Å andra sidan, vem bryr sig när man får göra något så roligt som att cykla cross?

Tekniken lämnar som vanligt en del övrigt att önska, men det är ju kul att ha förbättringspotential också. Vi var ändå hela 25 pers idag, så oavsett hur sopig man vill vara i kurvorna så finns det i alla fall någon bakom att köra med sen och då blir det ju kul ändå.

Återkommer väl på temat när mästerbloggarna börjat häva foton det går att stjäla (den här ovan är från Stefan), men nu ska jag först till affären och KÖPA SAKER, eftersom idag inte bara är Onsdags-VM-dag utan även den första dagen sedan april som det klirrar in på mitt arma konto. Festlig dag, på min ära.