måndag 1 augusti 2016

Inför Axa

Hej, kul att ses igen alla mina 11 läsare, hur mår ni?
Själv har jag haft ont i halsen i en vecka. Maxade sommaren förra måndagen genom att springa två mil i skogen och avsluta med att springa rakt ner i sjön. Så kul ska man ju inte ha det och synden straffar sig själv och så vidare, så sedan dess har jag varit sjuk.

Ändå bättre att ha varit sjuk den gångna veckan än den kommande, för på lördag ska jag springa en fjällmara. Eller en fjällultra är det väl, om man ska vara petig, för det är 44 km. Tvärtemot all världens motivationspsykologers råd har jag ägnat all min tid fram tills nu åt att visualisera mig själv gråtandes, vilse och ihjälfrusen på nån ensam och avig fjälltopp, istället för segergestikulerandes och high-fiveandes efter målgång. Jag är alltså milt sagt lite osäker inför hur det hela kommer arta sig.

De här senaste dagarna när jag har börjat styra upp min packning inför det här loppet har det också blivit tydligt för mig att det inte är ett löplopp, det är en äventyrsaktivitet?!
Saker man måste packa: kompass(?!?!?!?), mössa och vantar (!?!?!?!), FÖRSTA HJÄLPEN-KIT(!?!?!?!?!). Det tydligaste tecknet på att man förväntas dö ensam och vilse på ett fjäll är väl ändå att man måste ha med sig kompass och första hjälpen? Om man INTE skulle gå vilse och bryta benet i sin ensamhet vore det helt överflödigt med sådan utrustning. Mig lurar man inte.

Även om man kollar på kringeventsen runt själva loppet där uppe i Åre så är det helt tydligt vilken typ av människor man förväntas locka. Man kan under veckan till exempel ägna sig åt helt vanliga orimliga aktiviteter så som repellering, forskajak, zipline, forsränning eller skärmflygning. Jag vet inte hur väl ni känner mig, men jag är ju alltså en person som är så rädd för både höjder och vatten att jag KNAPPT är bekväm med att åka hiss och i ärlighetens namn tycker det är liiiite läskigt att åka djurgårdsfärja.

Det är tur att jag gillar att vara trött i alla fall, för jag tror (hoppas vid guds nåde) att ett löplopp trots allt inte kan vara annat än jobbigt på fast mark. Jag tar dock inget för givet.

Inga kommentarer: