München marathon, en ickestory

Här var jag inte i söndags:

...eftersom jag fortfarande inte var frisk. Reagerade på detta med episkt :( och ägnade istället dagen åt att vara här:

Ett inte helt oägigt ställe men ni vet, ändå inte vad man VILL göra när man peppat på att få springa tävling.

Ändå inte en onödig resa. Jag fick ju hälsa på min syrra och tex pulsa i årets första snö. Och åka till riktiga berg. Man hatar ju inte precis bergsmassiv. Kolla här:

 

Ute och knallar berg som om en var född till det. Vilket är fallet. Fick bayersk lunch på nästan-toppen innan jag sprätte upp för 500 såna här steg:

 

...till det här heliga stället:

Hade inte gråtit om jag fått springa i det där området, men när man är vuxen och förnuftig måste man ta vuxna och förnuftiga beslut och i det ingår, förutom till exempel att betala sina räkningar och gå till jobbet när man bör, att inte träna när man är sjuk.