fredag 17 februari 2017

Uppenbara fördelar

Tänker varje morgon innan boxningen, när jag snoozar 2*5 min, att jag kanske ska hoppa över, bara just idag. Överväger om jag tycker det är särskilt kul egentligen, funderar på om jag är sliten, känner efter lite extra noga om jag inte har ont i huvudet eller halsen. Tänker att jag kanske borde hoppa över något pass så jag inte tröttnar. HÅLLER PÅ, med andra ord. Tramsar. Inser varje gång att jag ju faktiskt både packat väskan och lagt fram kläder, plus att jag ju inte kan veta om just idag blir ett jätteroligt pass där jag lär mig supermycket. Masar mig upp varje gång. Ångrar mig aldrig. Eftersom jag är på sparvstadiet där allting är nytt så lär jag mig ju så mycket varje gång att jag är ca 500% bättre efteråt än innan. Det är ändå en ganska stark motivation.

I måndags blev jag till exempel tipsad om att köpa nya och längre lindor, vilket varit fantastiskt för min knoge. Det är kanske något man kan tycka att jag hade kunnat räkna ut själv eftersom jag ständigt maler på om att jag inte är dum i huvudet, men så lycklig var jag nu inte. Desto lyckligare nu.

Nu helg. Om stjärnorna står rätt etc kommer jag springa både ett intervallpass och ett långpass innan det är måndag igen. Men man kan aldrig så noga veta med detta skröple till kropp.

Inga kommentarer: