söndag 31 juli 2011

Den här Engelbrektsturen och det


Åh förlåt min bloggtorka, jag har haft såhär stereotypt grabbigt och cyklistigt besök som bilden ovan ger sken av och ni vet, det är så mycket som ska göras med cykelintresserade utomsocknes i Falun. Det ska cyklas, och det ska sightseeingas och det ska träffas andra cyklister och det ska tävlas och gud vet allt. Som ett heltidsjobb!
Men alldeles oerhört trevligt och opti förstås, fast det fattar ju vem som helst, herregud.

Idag tog jag i alla fall till slut tag i allt det här förslappade semestrandet och fikarullandet och cyklade Engelbrektsturen. Kul tyckte jag! Det här om att det skulle vara en tråkig bana känns helt oförtjänt. Men trött blev jag, herreguuuuuud.
Jeppe ropade att jag skulle "gasa lite nu" vid första langningen, och jag tog honom kanske lite väl mycket på orden för jag ba "ja jävlar! gasas ska det!!!" och efter fem mil var jag sedan helt rökt. Kröp fram alldeles ensam, förutom stumbenssällskapet som ju inte är så tacksamt, nästan hela resten av vägen hem. Det gick så fruktansvärt långsamt att jag på allvar började uppskatta min måltid till 4h. Dog inombords. Grät en skvätt inombords. Svor inombords. Blev omkörd och omkörd men orkade inte göra ett endaste igångdrag för att ens försöka gå med. Fick krampkänningar i båda benen samtidigt. Blev arg. Gick med en grupp gubbar på pur ilska. Tappade. Gick i mål - inte på 4h. Mådde illa. Blev 5:a.

Ska nog ta tag i den här träningsbiten nu. Fast först ska jag till daljunkis och klappa mina hundar.

fredag 29 juli 2011

Den Rytzska vreden


Daniel är här! Vi har väl cyklat mtb-slinga och haft det fint, men ändå ser han så sammanbiten ut?!?!

Klagar icke

Men asså livet? Har väl bankbjudits på ölen av alla mina favviskillar (utom den där arga meken man inte får nämna i bloggen då) + blir väl äntligen med landsvägscykel igen imorgon hurra hurra hurra + får väl finbesök från stockholm av en av mina mesta utomsocknes favviskillar. Är väl helt enkelt verkligen inte den som ska klaga? Gör således heller inte det. Trots att jag var erbarmligt gammal och trött när jag cyklade i förmiddags, men vem bryr sig om sånt?

onsdag 27 juli 2011

kylslaget

Ok, i ärlighetens namn, det är inte så att de här latmansfasonerna direkt grämer mig. Det är en hel höst kvar att tävla cx på och det är rätt bra göttigt att finträna.

Andra saker som inte grämer mig, trots att de för mitt eget bästa verkligen borde:

- att jag fortfarande har en hel hög labbrapporter som ligger ickefärdigställda och ickeinlämnade
- att min lägenhet mer är en sanitär o-
- att mitt kommande år är så totalt ickeuppstyrt och utan en enda fast punkt

men det är all cool mina vänner, tids nog ska väl det där ordna sig det med.

Spänstundret

Annars, det här med träningsmotivationen? Inte så strålande va? Ärligt talat så har den väl inte varit på ett tag. De tre faktorerna som råkade sammanfalla rätt bra, dvs passeringen av SM-helgen + fikaJeppes semester + sommaruppehållet för fartpassen med högskolan, har gjort att jag, när jag väl tar mig ut på hjul, mest vill fikarulla, konversationscykla, sola benen och hålla mig under tröskel. Formmässigt är väl det inte något superrecept direkt.

Å andra sidan kommer det göra att jag garanterat kommer få bli trött när det nu plötsligt ska tävlas igen, och det är väl ändå det som är huvudsaken med tävling?

way way, pon pon pon

1. bikini / brygga / bok / byracka
2. hund / höft / havsutsikt / historier
3. kafka / knytband / kurre / kvällssol
4. litteratur / lathund / latmask / lumsviken
5. oklädd / oklok / orädd / oland
6. solbränd / snabbläst / svenskdansk / sundborn

Hunden har annars lärt sig av mig - det är skönt när det är obekvämt. Ovan är alltså en föredömlig position att sova middag i.

tisdag 26 juli 2011

Kul att vara i form

Lånade en roubaix idag nere på cykel & fjäll och hade tänkt mig en tur vid lunch. Kom hem vid nio. Jag var ju tvungen att gå till banken innan, och där fick jag såklart en bekant till bankman och allting tog hundra år eftersom jag skulle vara så omständlig, och sen var jag tvungen att gå till snickar'n och låna lite verktyg, och det tog såklart också hundra år eftersom ni vet, sociala aktiviteter och det, och det där futtiga tog flera timmar och sen var jag tvungen att åka hem och skruva pedaler och ställa in cykeln och byta om och ALLT TOG SÅN TID?!?!? HERREGUD??!!?

Kom inte iväg förrän halv fem. Höll på att dö av hunger och törst halvvägs och var tvungen att göra en omväg förbi mina föräldrar på landet för att dricka en liter vatten och äta bulle för att kunna ta mig fram resterande två timmar. Med en timme kvar tog batteriet till ipoden slut och med 8 km kvar var det verkligen inte roligt längre. Men det allra konstigaste var ändå när en jättetjock och naken tant klev rakt ut i vägen i Toftbyn. Toppar väl alla listor över konstiga saker man nästan cyklat på.

måndag 25 juli 2011

Fantasi & variation

Saker som frekventerat mitt liv ovanligt mycket idag jämfört med genomsnittsdagen:

1. pennkjolar
2. redaktörer
3. regn

söndag 24 juli 2011

Ang det här med terrorn

Ok, man får ju inte skämta om Norge än, så det jag skrev om Utöya fick jag radera trots att det var hemskt roligt på många sätt. Men även jag har väl någonstans en vilja att uppfattas som åtminstone måttligt sympatisk och då innebär det väl ibland vissa restriktioner på this dirty mouth of mine. Hade jag däremot fortfarande haft den där anonyma bloggen jag hade innan den här hade det förstås inte funnits några spärrar, men det är ju nya tider nu. Nya regler.

Nåja. Något man däremot väl borde få driva med är väl den här "utrikeskommentatorn" på SVT som min hemskt smarta och roliga vän Johanna gjorde mig uppmärksam på.
Den härlige mannen har i sin härliga kolumn konstaterat att eftersom det nu inte låg extrema muslimska grupper bakom de här dåden i Norge, utan en högerextrem norrman, så står vi nu inför en ny hotbild - högerextremismen! Reeeally? Ny? Är du säker på att det är ditt slutgiltiga svar, verkligen? Finns det eventuellt någon enstaka du skulle vilja fråga om deras åsikt vad gäller den saken?
Så fint när folk inte riktigt tänker innan de klämmer till "sänd"-knappen.

Men om man nu ändå ska använda sig av gamla beprövade vintagehotbilder och lansera dom som det nya svarta så kan man väl åtminstone gå lite längre tillbaka i tiden? Att revivla högerextrema grupper redan nu känns väl lite som att försöka återlansera cheapmondaybrallan som en retropryl? Tricket med att återanvända trender är väl istället att gå såpass långt tillbaka i tiden att det är så bortglömt att det vid nysläpp framstår som nytt och/eller exotiskt och/eller nostalgiskt?
Jag skulle nog vilja slå ett slag för tomtar och troll! Det var inte igår vi ängslades för det runt husknuten, men det finns ju onekligen en stabil historisk terrorgrund att stå på när det gäller de grupperna.

Eller, som samma Johanna sa: "det där skogsrået, har inte hon kommit undan med saker jääävligt länge nu?!"
Ska nog maila svt utrikes med ett tips.

Lisa Christina

Jag har namnsdag idag, om någon av er skulle ha traditionen att fira sådant helt orimligt mycket så är ni hemskt välkomna att buda mig de här tjusiga dr martens weston bootsen:

lördag 23 juli 2011

Nöjdmatt


Den här bilden togs idag när våra vägar skiljdes åt och Jesper skulle hem och jag skulle upp mot Lugnet men inte riktigt hade orkat samla ihop min motivation än och därför på ungdomsvis stod och hängde i gathörn. Han visade mig den i sin telefon och var så nöjd.

- Kolla! Nu har jag tagit en bild på dig som du kan ha i bloggen!!

- Men jag vet inte, det är väl inte så smickrande för din del att ditt sällskap ser sådär missnöjt ut efter turen?

- Men åh, det är väl inte missnöjdhet, du är väl bara glad men matt efter att ha haft det så himla bra fattar du väl.

Jag trodde ju inte på det då, för i litet format såg jag, som så ofta, mest sur & svettig ut.
Men såhär uppförstorat så verkar det ju inte helt orimligt att han kanske hade rätt.

En sammanfattning

Men ni vet ju vid det här laget, jag behöver knappt skriva. Rulla med halvkrassligt sällskap & långfika. Eftersom det kördes mer breddäckat än landsvägscykel idag togs det Runnleden. Den hade jag aldrig cyklat innan, hur sjukt är inte det? Men det var väl kul. Fikade i Vassbo. Där hade jag aldrig fikat innan, hur sjukt är inte det? Men det var väl kul även det. Sjukt fint, kan ju rekommendera för er som inte varit där men som någon gång vill variera era Torsångsrutiner.

Man tror man har sett allt i de där faggorna liksom, men nä. Uppenbarligen inte.

Drack kaffe och argumenterade om oväsentligheter, vilket ju är lite utav mina två favoritaktiviteter. Lämnade sjuklingen i stan och cyklade sedan upp och ner för några backar några gånger för att bli trött. Blev det antar jag. Cyklade över Lugnet hem och fick av en slump syn på den där lilla teknikbanan uppför som väl är det senaste tillskottet till handbyggnadshimlen där uppe. Var för hungrig för att testa den.

fredag 22 juli 2011

Nej det var tydligen inte vad hon sa?

Ok, vi pratar om nåt kul istället, i sann förnekelseanda. DET HÄR, till exempel, är ju rätt skojigt om man har humor. Kul. That's not what she said. Till och med roligare nu när jag läste det för andra gången. Jag antar att det växer med tiden. (Åh herregud, jag själv, hilarious, jämt).

Hej världen

Men det här i Norge? Orkar ej. Måste världen vara befolkad av så mycket sjukt. Kan inte alla bara vara snälla vafan, mitt sköra sinne är för jävla känsligt för att hantera all skit. Vill bara tänka på hundvalpar.

torsdag 21 juli 2011

Also: vafan?

Ett problem:

Det finns ju verkligen en hel uppsjö av aldrig sinande (pop-)kulturella webpublikationer av olika sorter med superbegåvade skribenter och höga både litterära och journalistiska ambitioner och humor och begåvning och hjärta och hjärna och koll och nya insikter och osv osv osv. Internet bara dräller av det, det väller över åt alla håll och kanter och positivt pandoraexpanderar helt okontrollerat vid varje ny länkklickning tills stressen i att ha för många öppna flikar samtidigt blir helt förödande och jag stänger ner allt och återgår till spindelharpan eftersom jag ändå aldrig kommer hinna läsa ikapp mig på allting där ute så jag kan lika gärna låta den här gamla hjärnfan fortsätta få all sin litterära stimulans från happymtb-diskussioner och cykel bloggar (ja, med flit).

Men förutom min kollstress hade det förstås varit fine & dandy (notera!) på alla sätt, mångfald är ju nyckeln till allt gott och att läsa på engelska är väl knappast något som innebär något större hinder för den interwebziga multikultiga generationen som väl vi(?) ändå tillhör, snarare tvärtom. Hälsosamt att få lite ny kulturell input.

MEN? Vad består det svenska utbudet av? Finns det ens? Alltså problemet är ju när det inte går att få någon motsvarande svensk motvikt, för det språkliga förfallet herregud? Det kommer ju en punkt där man (jag) inser att man ba vill slänga in fyndiga engelska uttryck och utfyllnadsord h-e-l-a t-i-d-e-n eftersom det är bara där man får någon slags ny kreativ ånga och problemet med det är ju att man då antingen låter som 1. någon fräsch nittiotals-corporate-teambuilding-konferens-&-tandblekningsdude ELLER som 2. någon svensk reklambloggare på obestämd work-/lifetrip i new york ELLER som 3. victoria silvstedt och alltså, inte för att vara sån då, men jag är glad om jag slipper?

Så vad göra? FINNS det vettiga svenska alternativ? Måste jag läsa böcker? Jag vill inte det, det ska inte behövas. Jag lever för fan i framtiden! Det enda som fattas mig är ju de där flygande skateboardarna som aldrig riktigt verkar vilja förverkligas, och en vettig webbaserad kulturtidsskrift. Kom igen?

tour de bjurs

Jaha, vad har ni gjort? Jag har cyklat upp för Dössberget några vändor, och det var väl ungefär som vanligt. Mådde illa och blev trött. Gulligt nog verkade det ha varit någon form av pensionärshappening på Dössbergets värdshus, vilket gjorde att jag fick vägen upp och ner (och upp och ner och upp och ner osv osv) kantad av ivrigt påhejande och vinkande små gummor och farbröder. Hade min egen lilla senior-tour, men blev mest generad och besvärad förstås.

See my haters, tell'em hi

Varför har ni inte tipsat mig om den här tjejen tidigare? Det är ju helt uppenbart att precis allt med det här är något som jag uppskattar, rosa hår och skiteriiiii. Allt som är bra:



Fler än en grej får en ju att tänka på Nicki Minaj, även om Muffy ovan väl tydligen var före med hela doll-prylen? I alla fall, här är ju Nickis bästa hater-låt, också den så jäävvllaaa bra hur många gånger om som helst, kan aldrig tröttna:



Åhhhhh raptjejer som adresserar sina haters: den bästa subgenren av alla.

onsdag 20 juli 2011

Fansen är överallt

Överallt, I tell you.

Oprivat

Folk jag umgås med när jag inte tränar är ofta såhär: "men du får inte blogga om det här!!!".
De flesta vill väl inte få sina havanden och göranden uthängda liksom, men jag vet inte om ni noterat att jag ändå aldrig gör det? I stort sett finns det väl knappt ett enda inlägg om någon enda människa, bortsett från mig själv, utanför typ cykelturer och träning? Fotar väl aldrig någon i något annat sammanhang? Nämner väl knappt ens vad jag gör med min övriga tid i annat än hemskt svepande ordalag?

Jaja, vaknade alldeles för sent idag efter ytterligare en vardag med semestervin och i säng i icke-tid, ingen ordning. Ska väl klämma någon intervall så det blir lite tränat ändå så förfallet ändå bara blir måttligt. Rädda det som räddas kan osv.

tisdag 19 juli 2011

Nöjdingdagar

Storfrämmande av bland annat Paddlarn på passet idag! Jag blev så till mig att jag blev pigg. Rullade runt Runn med ett koppel karlar av olika storlek och ålder på rulle och sedan ensam en sväng åt Sundbornshållet. Blev oväntat ikappåkt av min fader konungen i bil och bjöds på en paceintervall förbi Karlborn. Kul det här med att få känna sig fräsch och icketrött ibland! Har ni testat? Kan rekommendera.

O-whine!

En gång när jag var fjorton år och aldrig hade druckit någon form av alkohol så fick jag på sedvanligt vis, eftersom det var så allting funkade i min ungdoms dalarna (och är väl så allting funkat i alla tider i allas ungdoms hemorter), via någon kompis kompis eller vad det kan ha varit tag på ganska obegränsade mängder med hemgjort rödvin. Såhär i efterhand fattar man ju att det förstås fick en ände med förskräckelse. Förmodligen fattade alla som inte var fjorton det redan då också. Men hur som helst. Jag sänkte väl i sann "100%!!!!!!!"-anda någon liter på en halvtimme eftersom jag varken visste bättre eller hade sällskap som gjorde.
Fick förstås bli hämtad av polisen & avlämnad till mor&far som det halvt livlösa bylte jag var. Begåvningen var uppenbarligen tydlig redan i ung ålder & det där var väl första steget på mitt decennielånga tonårsuppror.

Nåja. Förutom det sedelärande i den här historien (sansa eder!) så har det medfört att jag sedan dess har haft o-er-hört (oooo-eeeer-hööörrrrrtt) svårt för rött vin. I många år på en sådan nivå att jag inte kunde sitta bredvid någon som drack det ens. De senaste åren har det väl varit mer hanterbart, jag vill minnas att jag en gång drack ett glas snordyrt rötjut hemma hos Johannas pappa i faderspalatset på kungsholmen någon gång kring 2005 och tyckte det var skapligt. Annars har jag mest av gammal vana undvikit i sann anda av bränt barn skyr elden.

Men! Igår tyckte jag det var gott! För första gången på tretton år! Välkommen till vuxenvärlden Lisa Ström! Klart det skulle ta dalarnas två mäktigaste cykelmän för att kunna vända på den steken. Förstår ni så stort? Där sopades den sista envisa smulan av mentala tonårsärr bort.


(Det finns en liknande historia om hur jag lärde mig dricka apelsinjuice igen, efter att som sjuåring fått det itvingat mig medelst spruta i munnen under tre veckors dryckesvägran på sjukhus, vilket även det utvecklade en rätt skaplig avsmak om än på ett mindre självförvållat sätt. Men det kan vi kanske ta en annan gång.)

söndag 17 juli 2011

Olika sorters horisontalläge

Sol och det här:

följdes av regn och det här:


Cyklade tre timmar före det. Som omväxling var jag idag både snabb(!) och stark(!), och det är ju inte precis varje dag det händer. Därför blev jag sedan av förklarliga skäl också trött, vilket väl motiverar allt det där efterföljande liggandet på olika bänkar och soffor.

and I know I'm always right and so you think I'm good with words but I can hardly explain how I feel

lördag 16 juli 2011

Gör't

Om man försöker ha inställningen att se på sitt nuvarande liv retrospektivt, trots att det går emot allt trendigt tjat om att carpe diemskt nubuddhismleva i nuet, så ter sig ju ändå allting lite mindre dramatiskt och stort. Efterhandsjaget pubbevåndas inte så värst, ser ju inte så stora hinder eller problem utan vill ju bara ge det, faktiskt, enda tänkbara rådet till nujaget - "DO IT! Det blir värt!" Visserligen gällande precis allt, vilket förstås stundtals kanske kan vara tveksamt, men i nio fall av tio kommer det ju gott ur precis all knäpp skit man företar sig så länge grundtanken är att det på ett eller annat sätt någonstans gör en själv eller ens omgivning glad. 'Det är skönt när det är obekvämt' (det bästa uttryck jag någonsin myntat!) kan ju dessutom utan några som helst tveksamheter appliceras även på livet i stort, och ingen utnött och trött klyscha är väl mer berättigad att motvilligt erkännas sann än den där att man aldrig ångrar saker man gjort osv?

Jag försöker anamma. Den som chansat mest när han dör vinner, eller hur var det?

En annan sa det

Because being willfully naive is the only way forward. The only way to live is to let everything break my heart over and over and over again—not only my heart but also maybe my stomach and my mind and really my belief in the kindness of others—and then to get up again the next day and continue to be naive, [...] to continue to have faith in people despite the world giving me millions of reasons to think otherwise, even if that means knowing the world will keep trying to destroy my naiveté and, by extension, me, over and over and over again.

Cykelpeppen?

Fraser som bollades fram och tillbaka i morgonens diskussion om cykling, fritt ur minnet och ej i kronologisk ordning:

Ska det cyklas? / Ska du? / Vars? / Kan vi inte bara fika? / Borde köra lite längre / Inte likt dig Lisa att cykla ensam! / Så osugen / Känner mig sjukt risig / Kanske runt Runn bara? / Kanske åt Envikenhållet / Kan inte du möta upp mig och fika istället? / Kanske samma som i förrgår... / Vet inte / Ska du? / Vars? / Känner mig riktigt hängig / Rullar nu... / Vet inte... / Hörs sen då? / ;) / :) / :( / ;) / Kanske lite rull i alla fall / Vart vill du köra? / Vi kanske kan ta sällskap imorgon? / Vad kör du för håll? / Fika i Torsång / Ska du möta upp? / Hörs sen då? / Haha, ok..

Ödmjuk 2011

Älskar min blogg så himla mycket!!!

onsdag 13 juli 2011

Oj, igen.

Eftersom ni alla blir så mycket mer till er av bilder på Jesper än bilder på mig så följer jag väl upp den publikfriande succén.

Tre timmar lyxliv i solstol i Torsång: helt färdig, trots den ringa cykelsträckan av en knapp timme dit & hem. Det måste bli ett slut på det här eländet. Att fikarulla på det här viset är ju mycket jobbigare än att träna på riktigt, höll knappt på att ta mig tillbaka till stan. Solskensgroggy och sömnig och varm och hungrig. Toppformen är nära nu.

Kroppen är annars otippat fräsch sedan gårdagen. Jag svingade väl kanske inte benet över sadeln fullt så graciöst som annars, men jag kände mig inte äldre-äldre när jag klev upp imorse!

Lätt

Eric amarillo på morgon-tv nu, jag kan verkligen inte sluta provoceras. Kan han sluta vara en sån tönt? Kan han sluta representera allting osexigt i hela världen? Kan han sluta vara så otroligt osympatisk att jag själv blir tvungen att bli helt icketolerant trots att jag principiellt tycker att folk får hålla på med/se ut/agera/tycka/whatever som de vill?! Alla utom han, alltså.

tisdag 12 juli 2011

Hotter than the sun but she just wasn't that bright

Hej pigg!!!


Hej trött...


Sprang alltså till landet i dödsåskehettan och kvalmigheten. Jävligt begåvat drag. Var något som eventuellt skulle kunna påminna om pigg och hade väl ett löpsteg i någon kilometer där i mitten när det var nedförsbacke, men lagom till jag kom in i byn i Sundborn haltade jag mer fram som ett skadeskjutet rådjur. Sist jag sprang något av ungefär samma längd var väl när jag kutade 18 km runt Varpan en marsdag för tre år sedan. Givetvis satt löpdistansformen kvar sedan dess.
Positivt var väl kanske ändå att det var så sjukt mycket flygfän att det där med att stanna och gråta inte var något praktiskt genomförbart alternativ. Hellre ont i benen än uppäten av allsköns mygglikt.

Avrundade det hela med att, när jag ändå fått upp både farten & graden av lidande, springa ner i sjön och ta årets första bad. Jag är osäker på om det faktiskt kanske även är förra årets första bad? Det där med att plaska i insjöar gör jag inte i onödan.

M

Det här A Google A Day, jag kan inte nog gilla!

Funderar på att springa till Sundborn idag istället för att cykla. Antar att det borde vara typ 15km om jag blir avsläppt vid Lugnet och tar Skuggarvsvägen och fortsätter till landet? Jag har visserligen inte sprungit på en herrans massa veckor, men det är ju ändå inga tävlingar på ett tag nu framöver så jag kan gott få ha ont i kroppen några dagar utan att det gör så mycket.

Och en annan grej, jag har ju postat den här på facebook tidigare:



Men det tål ju att göras igen (eftersom OOOOMMMMGGGGGG!!!!!!!), men hur, HUR, kan det komma sig att det inte gjorts några festligare och bättre remixar på den än den där tråkiga Drakeversionen (youtuba den)? Inte sedan Sharam & Kid Cudis She came along har det väl gjorts en mer mixvänlig låt (doorly dubstep! aah!)?

måndag 11 juli 2011

Solskenscykling


Jeppe sportar här flera för optimal semestercykling viktiga attribut: kaffe, macka, kalas nya snabbtröja, sololja, uteservering, solsken, kulturtyngd och turisttät omgivning, dalmål, relaxad träningsambition.

Cyklade en timme, men kom hem efter fyra.
Solade benen och drack påtår vid Carl Larsson-gården. Levde upp till det väsentliga i stekcykling - att låta fikandet ta mer tid i anspråk än cyklandet.

söndag 10 juli 2011

Utlovade bilder!

Här har jag lagt mig bakom en ck parr-kille. Tyvärr inte Robban, vilket väl annars hade varit ett bättre val med tanke på att han var lite snabbare? Men jag antar att mitt undermedvetna tyckte att det var tryggt och trivsamt där ändå. Ser nöjd ut osv.

Eller så var jag nöjd för att jag nästan var här vilket ju nästan är i mål? Eller så inte? Faktum är ju att det här var årets första lopp där jag tyckte att tiden gick fortare än vad jag räknat med. När det var skyltat om att halva sträckan var passerad kände jag mig som när man vaknar efter att ha sovit i bilen och ba "VA?! framme?? redan?!". Hade kunnat cykla det här varje dag i veckan. Hann ju inte med att njuta (mvh Ernst).

Ser väl i och för sig inte superpeppad ut när jag väl får gå i mål här, men jag vill väl bara verka cool och få kompisar eller nåt. Den uppmärksamme kan dock notera hur mycket skit jag fortfarande har i ryggfickorna. Detta eftersom speakern så många gånger innan start påtalade hur vi absolut inte fick slänga skräp i skogen, och Lisa "samvetet" Ström därför förstås hade en halv pappersinsamling med sig runt banan. Höll vid ett tillfälle på att tappa ut en gammal gelförpackning när jag skulle ta upp en ny och ba "NEEJ!!!" och jonglerade runt med plastbitarna som en idiot innan jag fick ordning påt. Skönt att mitt tävlingsfokus är på rätt saker och så.

& killen som inte nöjer sig med EN eller TVÅ blogghyllningar utan prompt skulle hedersomnämnas igen: Snabb-Danne! Succé-Danne! Talang-Danne! osv osv osv


& så den här! Alltså så gulliga! I alla fall om man bortser från att jag har käften full med säkerhetsnålar? Appliceras inte den där regeln om att inte prata med saker i munnen på annat än mat? Ribbing? Va? Ok ändå fint. Välartade och glada ungdomar på hälsosam utflykt i Dalarna.

Mörksuggejakt

Men mörksuggan alltså, den är väl ändå helt fantastiskt rolig?! Till och med i regn! Åååh, så kul!!! Bästa bästa bästa!

Daniel, som mot all logik startade i motionsklass "på kul", körde om mig redan efter halva loppet, men förutom det var det ju enkom fest, glädjeyra, mental konfetti och fånleenden. Utom när jag kraschade, men vi vet ju också att jag ALLTID kraschar när jag ska cykla skog, så det var inget överraskande direkt.

Tror att jag körde in ungefär 10 minuter efter Emmy som vann. Hade jag inte tappat Johans dumma hjul hade jag väl kunnat kapa lite på det, men å andra sidan hade han ju också då blivit så ledsen över att inte få vara snabbare att det kanske inte hade varit värt det.
Under tiden innan tappandet, när jag låg och snålåkte bakom honom, försökte jag jobba in idén att vi skulle gå i mål hand i hand, som ett statement över att vår fina vänskap har överkommit alla dessa oräkneliga tvister och alla de gånger vi varit osams, men han ba "MEN ÄR DU FORTFARANDE KVAR DÄR BAK??? SLÄPP MIN RULLE NÅN GÅNG DÅ DUMMA TJEJ?!?!?!". Så himla otacksam. Så mycket för det vitflaggandet. Så mycket för det loving året 2011. Tur att jag älskar honom ändå.

Räknar med att Daniel så småningom förser mig med bilder på allt ifrån nummerlappsnålande till olika sorters cyklande, så då ska ni få se.

lördag 9 juli 2011

I-tu

Åååh jag skulle ju gå och lägga mig tidigt så jag som omväxling skulle få vara pigg när det vankas tävling och okristligt tidig avfärd imorgon, men så fastnade jag knähögt i lavin efter lavin av briljans (I love you, internet!) och lamslogs av den här återuppväckta insikten att det finns så sjuuuukt mycket smarta och vettiga och insiktsfulla människor trots allt och att det är liksom inte kört, det här med världen, och jag (shocker!) har inte sett allting ur varenda synvinkel och DET FINNS SÅ MYCKET ATT LÄRA!?!

Alltså jag inser ju att ni kanske tycker att det här inte är något att stoppa pressarna för men gud, engagemanget? Livspeppen? Fröjden! Alltså ödmjukheten inför tänkande människor? Åh herregud jag är så tacksam för den skara av dessa jag har i mitt liv. Kan inte nog beskriva.

SUggizz

Imorgon Vidablick! Bästa långloppsbacken efter den där på Finnmarksturen! Hurra!

Laddade som utlovat med att fortsätta kapa träd. Blåsor i händerna och sönderstuckna ben, så det är väl ungefär som det kommer kännas imorgon. Hoppas Jeppe dyker upp som förra året, aldrig har jag väl blivit så mtb-relaterat glad över någonting som den gången! Eller kanske när jag fick min cykel? Men ok, god tvåa.

Nu familjemiddag. Med syster minus pojkvän.

dilemma2

Så mycket att säga, vet inte var jag ska börja? Lärde mig heller aldrig det där med var gränsen för att vara för självutlämnande går - tack för det, aliasgrundade internet på nittiotalet.

med uppenbar känsla för tid

Men shiit, fick se nu att DN haft manlighetstema på Insidan i juni. Åååh mitt bästa ämne! Nu ligger jag back och måste tvångsläsa ikapp allting på nätet vilket alltid resulterar i att det blir för mycket text och för lite tänka. Återinförandet av dagstidning i mitt liv ter sig onekligen nödvändigt.

fredag 8 juli 2011

Om man nu nödvändigtvis ska gå och hänga sig kan man åtminstone göra det om någons hals

It's on

Men det kommer med all säkerhet inte vara särskilt relevant för majoriteten av er. Kände väl ändå att jag behövde upplysa, rätt ska trots allt vara rätt och vem är jag att döma på förhand.

1-2-3

1. Jaha, jag har varit på landet och fällt tusen träd. Optimal uppladdning inför helgen. Så kul med kroppsarbete! Ska fortsätta imorgon. Borde bli typ snickare. Borde praktisera hos Jeppe.

2. Min syrra kommer hem till dalarna ikväll för att visa upp sin nya kille för vår mor och far. Jag håller mig därifrån. Stackarn kan ju få vänja sig lite gradvis innan det ska dras på med fulla norénska familjemiddagsväxlar.

3. De här skorna Gustav hade på pallen på SM, vad är det för modell?

Gladast i skogen


Kolla vilken fin bild från Ränneslättsturen jag fick skickad till mig!
Hur ser ni ut när ni tävlar? Som vanligt cyklar jag runt och skrattar som ett fån. VM i gladast. Men det är ju kul för mig att det är kul, eller nåt?

Killen bakom mig är Robbans brorsas kompis Roger, ni vet han som fick gå ner i bilen och leta efter rumsnyckeln i verktygslådan fyra gånger, och han körde om mig precis efter det här. Lika glad för det var förmodligen jag. Innan jag blev sur och bröt, förstås.

torsdag 7 juli 2011

Våtvarmt omslag

Alltså det här kvava, kan fan inte hantera. Ok att det är sommar och varmt, men när det känns som att all tid man inte spenderar i typ mjölkdisken på ica är likvärdig med att befinna sig i en extra fuktig ångbastu, då är det ju svårt att leva upp till den där kentimagen av iskall, ren och klar (obs skoja, skulle aldrig försöka leva upp till något jocke bergskt). Dör alla sorters värmerelaterade dödar.

Cyklade lite pliktskyldigt ändå eftersom det ju ska tävlas i helgen och det inte är så jätteopti att vara helt förslappad fram tills dess, men jag var väl mest bara gammal och trött och groggy. Förutom värmeslaget inte heller vrålkul att få gå tillbaka från den där aeroaden i tisdags till min gamla landsvägscykel. Man ska verkligen aldrig prova festligare grejer än sina egna, inget gott kan komma ur det.

onsdag 6 juli 2011

Begär

ÅÅh hemma! Hundarna i famnen!

Happiness is a warm gun



Tre bilder, eftersom jag är för trött för annat. 1) lyxcykel & nöjdingtjej, 2) svartröda män i organiserad grupp, 3) idolbild på interwebzens finaste datanördar.

Sitter nu på tåget hem. Har plockat isär psykopaten i atomer och fördelat i olika påsar för att komma runt det här cykelförbudet på de flesta avgångar. Verkar gå bra. Har haft fina dygn i storstan, är så glad n tacksam för Rytzan och det här med att vi kommer så overkligt bra överens, men det är dags att klappa hundar och vara i dalarna ett tag igen. Även om jag gärna skulle se att Falun tex låg ungefär vid typ, gullmarsplan?

tisdag 5 juli 2011

Valhallstisdag

Men det var väl ungefär som att köra TCT fast på plattare vägar och med annan färgsättning på klungan?
Jag fick cykla på den här mäktiga fincykeln, så det var förstås rotorklingor och wattmätare och lyx och flärd för hela slanten och i det närmaste omöjligt att få något annat än ett succéträningspass. Jag blev väl så till mig av kombinationen av den materiella festligheten och det här med att få cykla med nya människor på nya vägar att jag blev pigg och glad och sprättig. All den där oron över klenhet, avhängningar, gråt, tandagnisslan och misär i onödan, alltså. Som vanligt.

Himla trevligt på det hela taget. Jag tror Daniel fick en bild på det hela, så jag ska se om jag kan förhandla till mig den så jag kan illustrera.

Spännande fortsättning

Är fortsatt i Stockholm. Ska tydligen, efter min succéartade hellaspremiär till folkets jubel igår, nu syltas in än mer genom att cykla beryktat tisdagspass med ck valhall.

Jag ba "men daniel jag har ingen cykel!", "men daniel jag har inga skor!", "men daniel jag kommer bli avhängd!", "men!", "men!", "men!".
Men. Jag bor ju då under samma tak som mannen med prylarna, så det där med att styra upp lite material var förstås inget problem. Min klenhet och brist på lokalkännedom vad gäller vägnätet vet jag inte riktigt hur han ska lösa, men tydligen ska det också gå att ordna? Kanske det gör? Vem vet vad de här Stockholmscyklisterna har för rutiner och metoder? Inte jag. Än, då.

I och för sig bra att jag åtminstone får ta i lite när jag nu inte är nere och kör cykelcentrumlag på u6.

måndag 4 juli 2011

För evigt nöjd och lycklig

Ja, nu är jag väl det då. Båda mina favoritbloggkillar, och jag. Livet alltså, vilken fest! Oklart vem som är nöjdast på den här bilden (fast det är jag!).

Semestrar

Alltså jag var så kass igår att jag kastade in handduken. Så kan det gå.

Egentligen var jag väl säkert inte kassare än vanligt, men huvudet var under armen, benen kvar i Falun eller nåt och humöret nerkört i skorna. Cyklade i fyra mil och tog sedan stora bilvägen tillbaka. Värt det.

Kompenserade för all den misären med att sedan åka till Stockholm istället för hem. Umgås med kvalitativt sällskap, huserar under det föredömliga rytzska taket, vänjer mig vid tanken på att bo här igen och ska i eftermiddag få cykla i Hellas som alla andra stockholmare. Lär väl starta en tråd på happy om den stora händelsen så folk kan gå man ur huse etc.

och TOM är också här! Eller inte här i samma lägenhet då men i samma kvarter. Så stort. Räknar med att få se båda mina bästa killbloggare tillsammans inom en snar framtid, då kommer jag bli lycklig som aldrig förr och ska aldrig mer be om någonting igen.

lördag 2 juli 2011

oskyldiga blå ögon

Ok, vi (och med "vi" menar jag de tre männen jag bor med i allmänhet, Robban i synnerhet och inte särskilt mycket jag själv) har i tre timmar letat igenom och vänt på varenda pinal i rummet vi bor i för att hitta den tredje försvunna rumsnyckeln. Robban har packat upp och om hela sin väska tre gånger minst, madrasser har vänts på, kvarvarande hår har slitits och i skrivande stund är Robbans brors kompis Roger för fjärde(!!) gången nere och letar igenom sin verktygslåda i bilen(?!) för att se om den kan tänkas ligga där.

Jag har givetvis hela tiden förfäktat min oskuld och hävdat att de bara borde chilla lite eftersom den säkert dyker upp när vi ska packa ihop oss osv och således inte nämnvärt dragit mitt strå till stacken, eftersom: relaxa osv. Efter ett tag började de trenne förtvivlade männen uppgivet rikta sina misstankar mot mig, hade inte jag tagit hand om alla nycklarna när vi kom (jo), hade jag lämnat bort någon (nej), var det inte förmodligen jag som slarvat bort?

Min reaktion: "Men ååhhhhh nej verkligen inte, jag har klänning, har inte ens några fickor, gud vad ni är knäppa ni vet ju verkligen inte vad ni pratar om" osv osv osv

När det började bli gråtfärdigt och ohållbart vände jag så till slut pliktskyldigt och himlandes med ögonen på min väska. Gissa vad jag hittade? Gissa om de älskar mig nu? Tror ni jag gör bäst i att sova med ett öga öppet?

Ränneslätt

Är väl i Eksjö. Bor med klanen Österling +1. Robban och hans bror är sjukt lika. Det hela är förstås fantastiskt.

Är sjuuuukt trött och mätt och osugen på att tävla, men det hinner väl kanske ge sig till morgondagen. Har ju knappt tränat på hela veckan så jag borde väl åtminstone vara utvilad.

fredag 1 juli 2011

#kastarsten

Jag har ägnat en stund åt att slösurfa runt lite bland twitterkonton. Folk är så tråkiga. Vad som däremot är roligt att titta på: vad som skrivs där man ska beskriva sig själv.

Många av de jag känner igen håller sig ju föga förvånande till olika varianter av "cyklist", och inte så mycket mer än så. Makes sense, antar jag. Andra meddelar istället sina titlar på jobbet. Inte heller helt orimligt kanske, om twittrandet mest är jobbrelaterat. En tredje variant ska försöka beskriva hela sin person i två meningar, och det slutar ju alltid bara med ett hetsigt uppradande av lite mer eller mindre klämmiga adjektiv och är väl sällan särskilt smickrande (tokrolig! livsälskande! semesterfirare! härlig! chokladälskare! nyfiken! restokig! bag in box! finlandsfärja! osv osv).
Så finns det förstås också dom som lämnar det helt tomt, förmodligen beroende på att de antingen inte tycker att deras stora härliga personligheter går att sammanfatta på så liten yta, eller för att de inte är kreativa nog att få till det. Oavsett vilket är det ju ändå ett tecken på dåligheter.

Förvånansvärt få verkar ha anammat det klassiska med att dra till med ett fräscht citat, vilket satte mina fördomar på skam och vilket jag glatt överraskad förstås är den första att tacka för. Sorgligt nog är det dessvärre förmodligen i den fållan jag själv skulle hamna, främst av pur bekvämlighet och fantasilöshet. Det är fan inte lätt att vara så ickeslagfärdig som yours truly. Kommer aldrig kunna ha ett övertygande twitterkonto, kommer aldrig vinna några slogantävlingar. Kan herregud knappt få till ett par inläggstitlar om dagen till den här högst privata och interna bloggen.

Oy with the poodles already

Ok jag har faktiskt letat, men jag hittade inga bilder. Jag måste ha packat ner saker i någon låda i någon flytt någon gång som sedan försvunnit spårlöst. För säkerhets skull letade jag till och med igenom mina föräldrars lådor med fotografier, ifall det skulle hamnat fel, men det närmsta jag kom där var en trulig poptjej i vardande på familjesemester i alperna och det var inte riktigt vad jag sökte.
Förlåt mig alla dessa tomma löften och luftslott! Jag hoppas kunna kompensera med annat spännande.

I was a teenage popstar in småland

Det är ju Peace & Love-festival här nu. Eller i Borlänge då. Mest märks det för att ingen är kvar i Falun på kvällstid vilket förstås är trevligt och positivt.
Själv är jag inte där och frotterar mig med ungdomen, jag har faktiskt aldrig varit det trots att det är så nästgårds och trots att det hållit på i ganska många år nu ändå. Men nu för tiden känner jag mig liksom lite överårig, inte så att jag är för gammal men för att jag liksom gjort det där *100, och på den tiden då jag faktiskt hade ett intresse av sånt där så var inte P&L så himla ballt. I mina kretsar var vi mest intresserade av den härliga, och åtminstone på den tiden, sjukt indie och coola festivalen i Emmaboda. Jag vet i ärlighetens namn inte hur det står till med den saken nu för tiden, men jag hoppas den lever och frodas. Ska nog googla sen.

Det fina med Emmabodafestivalen var att min dåvarande bästis föräldrar råkade bo utanför just Emmaboda, vilket dels gjorde att vi kunde förhandla oss till att få vara där redan från väldigt ung och präglingsbar ålder och dels att vi kände arrangörer och sånt och alltså kunde åka gräddfiler till höger och vänster. Det, och att det förmodligen var en av de saker som haft mest inflytande över mina tonårs subkulturella val och därigenom hela mitt liv, eftersom allt som kom i svallvågorna av det och allt det lärde mig i form av självständighet och att skita i andras konservativa åsikter såhär i efterhand har visat sig betyda så mycket.

Alltså jag tyckte att det var sååå sjuuukt ballt. Hela Sveriges indieelit samlades i en himla knölig gammal hage i Småland. Det andra fina med Emmabodafestivalen var (är?) ju att de konsekvent vägrade ha ett backstageområde. Det gjorde ju att till och med töntiga tjejer från Falun fick dricka utköpt budgetvin med typ, moneybrother och killarna i the hives och andra som vid den tiden inte var särskilt stora men ändå ansågs häftiga, och mitt högstadiejag insåg plötsligt vidden av att man inte behöver pressa in sig i någon mall bara för att alla på ens småstadsskola säger att det är enda sättet att bli populär på (det här var i princip före internets alla sociala forum, kom ihåg det, det var helt andra förutsättningar för att kunna se över staketet till sin hemort!). Det var andra ideal som rådde och andra saker som värderades högt (ok, snyggast vann ju fortfarande, bara med annan definition, det var ändå tonåren) och jag fick ha för mycket kajal och hur konstiga kläder jag ville och folk uppskattade det och killarna i banden ville hångla med mig och jag startade en hemsida med en deppig webbdagbok för att hålla kontakten med alla som jag tyckte det var så orättvist bodde så långt ifrån mig och fick genom den uppleva något slags crazy och mycket lokalt (kulturellt då, geografiskt förstås sjukt utbrett) tonårskändisskap.

Det var det sjukaste av allt. När jag flyttade till Stockholm ett par år senare och gick på indieklubb med min dåvarande och inte lika insatta pojkvän så insåg han inte vidden av det där förrän han som ett test i kön till Babasonic, som var en av de två stora klubbarna då, frågade varenda en om de visste vem jag var (till namnet då, det här med digitalkameror var ju inte så stort då) och ALLA blev helt till sig. Det var väl mina 15 minuter i solskenet det, och de var jävligt fina.
Lite som att vara på cykeltävling nu.
Skoja.

Hur som helst.
Det var så fint för att det gav mig lite andra perspektiv på livet. För de som fick växa upp i större städer var det säkert inte lika välbehövligt, de hade ju både Cafe String & Cafe Pierrot hallå, men för oss från landet var det så himla värt. Även om de där kretsarna internt var än mer elitistiska och snäva än den så kallade mainstreamfåran, och även om folk bakom de androgyna fasaderna visade sig vara än mer låsta i sina manliga respektive kvinnliga roller (alltså, ett helt eget inlägg det, jag har SÅ MYCKET att säga kring det där), så var det ändå ett alternativ, och på nynazistvis gav det ju en rätt skön känsla av gemensam alienering och medföljande sammanhållning. Citatet "Vi hatar er och ni hatar oss men vi är jävligt glada att vi inte är som er" vill jag minnas att jag till allas jubel pubertalt proklamerade någon gång i ovan nämnda www-dagga.

Glory days. Jag ska se om jag kan hitta något gammalt hederligt foto att scanna in åt er, jag vet ju att ni vill.

(Och för att sluta cirkeln ska jag ju nu i helgen till andra leriga hagar i Småland, fast klädd i mer lycra än fjäderboa och stjärnor under ögonen och mer för att cykla än för att ligga i gräset och försöka låtsas blasé.)